Hejdåfest i Alexandra

Igår kväll var min sista i Alex. Så himla himla jobbigt att behöva lämna alla goa vänner jag fått där, och ännu jobbigare att veta att det blir svårt att hålla kontakten då många av dem inte har telefon eller internet nära till hands.

Men jag försökte lägga bort deppigheten och åkte dit ändå för Shisa nyama (gatugrille).

Konceptet går ut på att man köper kött o väger, sen får man krydda det själv...

Jeff vet hur köttet ska kryddas.

...och så får man hjälp av grillmästarn att grilla på köttet. 

Sen var det bara att hugga in. Givetvis blev det Pap och Chakalaka också.

Nosipho och Alexandra. 

Tk & Mbali, två av medarbetarna på Alexandra Bicycle Tours. 

Nosipho & Thabo, dom bor på samma gård och är lika gamla. 

Mister! Han var så himla glad över vår förlovning.

Notutu, lika cool som vanligt. Igår i mina brillor och i ny peruk. 

Fy bubblan vad jag kommer sakna dessa!

Drakensbergen - nu utsett till världens bästa plats

Min sista helg i Afrika (för den här gången!) spenderade vi i Drakensbergen. Det är fjärde gången jag var där, men jag skulle kunna åka dit 1000 gånger till. Varje gång har det varit annorlunda, och speciellt denna gången blev något utöver det vanliga.

Hösten har kommit med full kraft till Sydafrika och de knallgröna bergen går nu mer och mer åt det rostfärgade hållet - otroligt vackert.

Planen för vår hajk denna gång var att ta oss upp på Amfiteatern, precis till vänster om knölen på berget som du ser på bilden.

Vandringen var som vanligt helt fantastisk, på vägen upp lite molnigt och på vägen ner klarblå himmel. 

Läskigast var den lååååånga chain laddern som man måste ta sig upp för om man vill komma till bergets platå. Men några andetag extra och aldrig titta ner så går det. 

Väl uppe på platån så slog vi upp vårt tält bredvid ett litet stenhus. Vi skulle nämligen sova uppe på berget. 

Klockan 4 ringde klockan på söndagsmorgonen för då var det dags att titta ut ur tältet och se solen gå upp. 

Det var helt magiskt där uppe. Detta är den vackraste platsen jag vet.

Sen hände det visst också en grej i Drakensbergen som slog allt annat. 

Dubbeldejt

I lördags var vi på dubbeldejt i Sandton.

Det var vår vän Donald som för första gången presenterade sin tjej Agani för oss.

Donald och Peiman lärde känna varann ganska tidigt när vi flyttade Johannesburg. Donald jobbar nämligen i vaktkuren på det företag som transporterade ner våra grejjer. Eftersom det i sann afrikansk anda var en del meck med att få de där flyttkartongerna på plats så träffades Peiman och Donald flera gånger.

När lådorna väl var här så fortsatte dom ändå hålla kontakten och nu träffar vi Donald varje vecka.

Och som sagt i lördags var första gången vi skulle få träffa hans tjej.

Överst på Aganis dejt-önskelista hade vi fått veta att testa sushi var. Sagt och gjort, sushi blev det. Och faktikst, det föll dem båda två i smaken. 

Sen begav vi oss till nåt som heter Mushroom Park. Där kan man få åka upp i en luftballong och titta på en fantastisk vy över stan. 

Donald tyckte inte alls att det var så kul som det kan se ut på bilden. Han var livrädd. Det var första gången för de båda att vara så högt uppe i luften. Kan kännas konstigt för oss som flugit många gånger men de flesta jag känner här nere, i alla fall avd e som bor i township, så är det nästan ingen som har flugit flygplan. 

Desto coolare var Agani.

...och Peiman. 

Det var faktiskt en väldigt härlig grej att göra sådär om man har en timme över en hlegdag. Det var kul att komma upp en bit över stan och spana in området som man faktiskt bor i ovanifrån. 

Notutus framgångar!

I måndags hade vi en liten fest här hemma. Vi firade Notutus framgångar med sitt nya företag.

Notutu är tjejen från Steg 1 i vår lilla organisation 5 Steps.

I januari startade hon sin business som går ut på att hon pärlar armband som hon sen säljer till turister som cyklar med Jeffs cykelturfirma.

När Notutu kunde ta ut sitt livs första lön så lovade jag henne att vi skulle fira. Och det gjorde vi alltså i måndags. Tillsammans med några vänner kom hon hem till oss på middag.

Vi började med att Notutu fick poffa sitt livs första flaska (alkoholfritt) bubbel och så skålade vi över framgångarna.

Sen var det middag. Som i  och för sig avbröts lite abrupt när klockan slog åtta. Jag lyckas alltid glömma bort att klockan åtta är heligt för majoriteten av sydafrikaner. Då börjar nämligen såpan Generations som är snudd på heligt i det här landet. ALLA kollar generations - varje dag. Så det var ju bara att slå sig ner i soffan och haka på.

Både tacos och glasstårta gick hem hos gästerna och vi hade en jättefin kväll ihop.

Krugerparken

I helgen besökte vi Krugerparken. Den ses som en av världens bästa och djurtätatste nationalparker och är definitivt Sydafrikas bästa skryt (vid sidan av Kapstaden då kanske).

Eftersom det var långhelg här i Sydafrika så valde vi att åka till de norra delarna av parken. De södra tenderar nämligen att bli väldigt turistiga vid sånna här helger.

Så vi tog lite extra tid i bilen och åkte så långt nord-öst man kan komma, precis på gränsen där Sydafrika möter Mocambique och Zimbabwe.

Vägen dit var fantastisk och en stor anledning till det var alla Baobab-träd som vi körde förbi.

Vi hade som vanligt bokat det hela väldigt sent vilket resulterade i att vi kom över ett bra sista minuten pris på en alldeles fantastisk lodge.

När lodge managern skulle visa oss till rummet sa han "We dont call it a room - we call it a space".  När vi klev in förstod vi varför.

"Rummet" hade inga väggar utan var helt enkelt en upp-pelad platå med ett tak. En mycket trevlig grej då jag jag till mitt dagliga bad kunde spana elefant. På nätterna låg vi och lyssnade till otaliga djurläte och såg den vackraste stjärnhimmel jag någonsin sett.

Varje morgon var det uppstigning kl 5 för den första av två dagliga game drives. 

Den här parken jobbar inte alls som andra parker här i Sydafrika. De jag tidigare besökt har haft ett radiosystem där de hjälpt varann att hitta djuren. I detta området fanns bara vår lodge så det gällde att hitta alla djuren själv.

Det resulterade ju in något färre djur än under andra game drives jag varit på, men desto coolare var det ju när vi hittade den här lilla leopardungen.

Många fina djur, väldigt grön och vacker sensommarnator. Och så helt fantastiska skolnedgångar...

Alexdag

Det var längesen jag skrev om Alex. Det är ju fortfarande mig favvoplats i Johannesburg så här kommer ännu en liten inblick i en dag där.

Igår besökte jag Alex High för att titta till hur det går för de nya tallrikarna i matsalen. Genom 5 Steps samlade vi ju in 10 000 Rand tidigare i år för att kunna köpa tallrikar till skolan. De hade nämligen inga sedan tidigare.

Nu har de använt tallrikarna i två veckor och det mesta verkar gå bra. Man har infört ett system där eleverna själva diskar efter de ätit och det verkar faktikst fungera oväntat bra! I alla fall enligt dom tjejerna som jag snackade med.

Men ingen dag i Alex är komplett om jag inte får titta förbi Nosipho och hennes familj. Här i full gos med hennes lillebror och random barn på deras innergård.

Just Nosiphos innergård är den mest barntäta i hela Alex tror jag. Det är alltid full cirkus när man kommer dit och så även igår.

Passade på att inhämta lite hårinspiration. Går fortfarande i tankarna om att jag inte kan lämna Afrika utan att göra mitt hår som sig bör här nere. 

Det skulle väl inte vara några konstigheter om jag börjar min nya tjänst i Stockholm om ett par veckor med ett afrikanskt hår?

Horse racing!

I lördags var vi mycket oväntat på Horse racing. Eftersom jag inte är så mycket av en hästtjej så vet jag inte ens vad det heter på svenska, men kanske hästkapplöpning. Eller helt enkelt bara galopptävling.

Hur som helst. I Johannesburgs södra delar, i ett område som heter Turffontein, ligger en alldeles fantastiskt fin bana. Med trevligt sällskap, fina hästar och stadens skyskrapor i kulissen var det ett alldeles utmärkt helgnöje.

I sann Afrika-andra var det dock helt omöjligt att hitta dit. När vi väl hade gjort det hittade vi inte infarten. Och när vi väl hade gjort det så hittade vi inte parkeringen. Kan låta konstigt, men inte i Afrika.

Varje halvtimme gick det ett race och det hela inleddes med att man fick ta sig en titt på de tävlande hästarna.

Sen läste man frenetiskt på om hästens historik, odds osv osv.

Där efter kom även ryttarna in och man kunde ta sig en titt på dem också. De flesta var mycket mycket små. 

Och så gick man ner till kassan och bettade. Tack Karin för bild. 

Sen var det då dags för lopp.

Det hela var mycket roligt och jag vann tre gånger. Visserligen aldrig mer än en hundring, men jag var glad ändå.