torsdag 27 juni 2013

Mina första intryck av Jozi

Från flyplansfönstret, på väg in mot Johannesburg, kunde jag notera att man här jobbar lite mer "konstnärligt kreativt" när det kommer till att hitta geometriska former i jordlotterna. Inte alls som hemma med de knivskarpt raka rektangulära fälten.
























Väl inne i Joburg blev jag väldigt förvånad över hur kuperad staden är - och grön! Väldigt vackert om man gillar utsikt, men jobbigare och man är en lat joggare. Dessutom ligger staden på 1700 meters höjd, så jag intalar mig själv att jag är på höghöjdsträningsläger här nu.
 
Joburg har över sex miljoner träd vilket gör den till en av världens grönaste städer. Nu är det midvinter här, men trots det blev jag förvånad över att alla gator typ ser ut så här:





































Och på tal om klimatet. Ordet midvinter har fått en ny betydelse för mig den senaste veckan. Jag har inte sett ett moln sen jag kom hit, alltid strålande sol och dagarna är väldigt t-shirt-vänliga. Dock går solen ner redan halv sex och då blir det kyligt. Men vad det verkar så lever man lite efter solen här och när den går ner, då går man också hem.

Nåt som också är lite klurigt att vänja sig vid är att solen går åt fel håll här. Från höger till vänster. Men den levererar väldigt fina solnedgångar:

 

onsdag 26 juni 2013

Nu: En Jozitizen


















Johannesburg. Joburg. Jozi. Egoli. Joeys. Joni.

Kärt barn har många namn.

Detta är min nya hemstad på obestämd tid. Och här ska jag försöka plita ner lite vad som händer.

Nyp mig i armen va sjukt detta är.