Robben Island

Så nu har jag äntligen besökt Robben Island, något jag tänk men inte hunnit med att göra de andra gångerna jag varit här i Cape Town.

Strax innan 11 avgick båten från Nelson Mandela Gateway i hamnen. Det var fullt och vi lyckades prångla oss till platser som avbokades i sista stund.

Efter 45 minuter och lite sjösjuka nådde vi så ön som sedan mitten av 1600-talet fungerat som fängelse och förvisningsort av "oönskade människor".

Vi började med att åka runt ön och titta lite. Bland annat fick vi se kalkbrottet där Nelson Mandela och hans medfångar jobbade 7 dagar i veckan i 13 år. 

Hålet man ser till vänster i bild är en grotta som var tänkt att fungera som toalett, men som istället blev ett "universitet" där de välutbildade fångarna undervisade varandra inom sina special-områden. Det var också där inne man gjorde upp strategier för den fortsatta kampen mot apartheid och in- och utsmugglandet av varor och meddelanden. 

Det finns flera fängelser på ön men det med allra högst säkerhet, och där de politiska fångarna satt, var Maximun Security Prison. 

De sista fångarna släpptes där ifrån 1991 och sedan dess har platsen satts upp på UNESCOS världsarvslista och blivit ett museum. 

Vår guide för dagen var Dando som själv var politisk fånge på ön från mitten av 80-talet. Hur han varje dag orkar sig tillbaka till denna fruktansvärda plats är för mig obegripligt. Men jag är otroligt tacksam över att ha mött honom och fått höra hans berättelse om tiden innanför murarna. 

Turen på strax över en timme inne i fängelset var speciell. Med en konstant känsla av illamående fick vi veta mer om hur man klassificerade fångar efter ras där de fick olika mycket att äta beroende på sitt ursprung. Ondskan och lidandet satt som i väggarna och det var mycket obehagligt att vara där inne. 

Och så fick vi såklart se cellen där Nelson Mandela spenderade 18 av sina 27 år i fängelse för sin kamp för allas lika värde och rätten att leva i sitt land. 

Han satt i sektion B i en cell, 2 x 3 meter, utan vare sig rinnande vatten eller toalett. 

Så här i efterhand är jag glad att jag gjorde den här turen, även om det var konstant vidrigt att vara på ön.

Låt oss aldrig glömma.

Cape Town!

Äntligen i Cape Town igen. Den snyggaste av alla städer.

När mamma och pappa nu är på besök från Sverige så försöker vi beta av så mycket som möjligt att Sydafrika.

Och först ut i Cape Town blir såklart Table Mountain. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser detta berg, jag kan inte sluta titta på det.

Och visst är det mäktigt nerifrån. Men om möjligt ännu bättre uppifrån toppen, tusen meter upp. 

Födelsedag i Afrika!

Inte trodde jag väl för ett år sen att jag skulle fira min nästa fördelsedag i Afrika. Men det gjorde jag. Och OJ vad jag gjorde det.

Inte nog med att mamma och pappa nu är på besök, dessutom blev jag firad av ett gäng av dom allra bästa här nere. Som till exempel:

Thabo & Nosipho

Karin & Mister

Jeff & Mamma

Ted, Pappa & Pajjen

Ebba & Neo

Lisa, Ted, Pappa, Alexandra, Oscar, Otto, Pajjen och Olov

Några till som inte kom med på kort förgyllde också min dag. Emanuel, Donald, Sbusisu!

Självklart fanns det också tid för annat än mingel, som till exempel Facebook-skola.

Det allra bästa var när Alexgänget + Donald gav mig en dansuppvisning i present!

...och sen fick vi alla sluta upp. 

Tack för en fantastisk dag!

Steg 1 i hamn!

Aldrig kunde vi väl tro att det skulle gå så fort, men efter bara några timmar hade vi nått upp till målet för Steg 1.

Så då var det bara att ge sig iväg och köpa allt vi hade planerat till Notutu för att hon skulle kunna sätta igång att pärla. 

Sagt och gjort, allt inhandlades under eftermiddagen och sen åkte jag till Alex för leverans. Alltså, förstå känslan att berätta för Notutu om gensvaret från Sverige och att hon nu skulle få startplåten för att kunna dra igång sin business. 

Alltså den känslan. 

Följ 5 Steps här!

Idag lanserar vi första steget: Ntutus armband

Idag är en stor dag på 5 Steps-kontoret. Vi lanserar nämligen det första projektet som vi vill samla in pengar till genom vår mini-organisation.

Först ut är 21-åriga Ntutu som bor i Alex och som drömmer om att kunna starta upp sin egen business där hon ska göra och sälja armband. För att hjälpa henne igång behöver vi samla in 1000 Rand vilket motsvarar 650 kronor.

Det borde vi väl kunna grejja med gemensamma krafter?

Läs mer om Ntutu och hur du kan hjälpa till här!

Shwe Shwe!

Jag har länge gått och tänkt på att jag måste skaffa tyg och sy här nere. Det kryllar det nämligen av vackra tyger, både här i Sydafrika men även i grannländerna (Mocambique och Namibia).

Och de vackraste är Shwe shwe-tygerna.

Det är ett slags stärkt bomullstyg med vackra tryck på båda sidor. Man ser tyget ofta i form av traditionella kläder här nere. Det var från början Xhosa-kvinnorna som förälskade sig i tygerna i mitten av 1700-talet, men nu bärs de av kvinnor från alla olika sydafrikanska folkgrupper.

Så äntligen gjorde jag slag i saken när jag igår åkte till Oriental Plaza i södra delarna av Johannesburg. Fyra olika tyger inhandlades, vilket innebär att jag fick åtta olika tryck. Priset är nästan löjligt billigt och kvaliteten känns bra.

Så nu ska jag då bara sätta igång att sy! Ehh, ja....nu får vi se hur det går, men jag har ett litet projekt i åtanke som jag hoppas att jag kommer kunna visa inom kort (eller ja, om lite längre kanske...)

Önska mig lycka till!

Johannesburg CBD

Igår åkte vi downton här i Johannesburg och tog ett par timmar för att bara strosa och kolla runt. Området kallas CBD och står för Central Business District.

Det som är lite speciellt med den här staden, om man jämför med många andra världsmetropoler, är att själva centralaste centrum länge har varit en no go zone. Något som nu håller på att ändras.

På 90-talet, efter apartheids slut, lämnade många vita CBD för att bosätta sig i vad de tyckte var säkrare områden i de norra förorterna av Johannesburg. (Centrum var en whites only zone under apartheid). Det kallas "the white flight" och tömde verkligen stadskärnan som snart stod inför en slags kollaps.

All kommers försvann, kriminaliteten steg och JBD förvandlades till en spökstad som den sedan förblev under flera år.

Men nu är det nåt som håller på att hända. Gentrifikation - på gott och ont (men i det här fallet mest gott tror jag). Sen ett par år tillbaka har staden rustat upp området ordentligt. Man har gjort många säkerhetsförebyggande åtgärder så som fler vakter, kameraövervakning osv. Brottsstatistiken har sjunkit dramatiskt och investerare och folk har hittat tillbaka. Fortfarande finns väldigt mycket att göra, men det är ett fantastiskt område att besöka, i alla fall på dagtid.

Ett av stadens landmärken är huset nedan, Carlton Centrer, eller Transnet-huset som det också kallas. Det är med sina 223 meter Afrikas högsta hus och man kan åka upp till översta våningen för att få en fantastik utsikt över staden.

Eftersom vi redan har varit där uppe så höll vi oss den här gången på marknivå och gick och letade upp några statyer istället. Bland annat denna på Ghandi som i början av 1900-talet höll till här i centrala Johannesburg där han också drev sin advokatfirma.

Och så kollade vi in den senaste i raden av Mandela-statyer (här finns ju som bekant ett par). Här är han som sex meter lång skuggboxare utanför  tingsrätten och mitt emot det hus där Mandela och OR Tambo drev advokatbyrå. 

Centrala Johannesburg är Afrikas skyskrapetäteste område. Men trots det finns fortfarande många låga gamla hus kvar. På bilden nedan ser man i bakgrunden ett av stans mest flashiga hus som hyser nåt av dimantbolagens kontor. Alldeles framför ligger ett kvarter där lågprisbutiker specialiserade på filtar trängs med varann. En märklig men härlig kontrast.

Om man bortser från att vi traskade runt i temperaturer som var en bra bit över 30-sträcket, så var det en fantastisk promenad igår. Det finns så otroligt mycket att titta på i denna del av stan, och jag hoppas verkligen att folk kommer våga sig ner dit i större utsträckning i framtiden. 

5 Steps!

Så här ser vår hemsida ut just nu

Det bästa som hänt än så länge 2014 är att jag också Nina dragit igång 5 Steps.

Det går ut på att vi ska samla in pengar till fem olika projekt i townshipet Alex. Det handlar inte om några stora summor, men vi vill med 5 Steps visa hur lätt det kan vara att hjälpa till och att även små bidrag kan göra stor skillnad. För är det nåt jag har lärt mig sen jag kom till Sydafrika så är det just det.

Det är inte pengar som gör den stora skillnaden när jag är i Alex och hjälper till varje vecka. Det handlar om ATT jag är där, ATT jag håller mina löften, ATT jag tror på dem. Sånt som dom de inte är bortskämda med. Det är det som är gör skillnaden. Och att jag bidrar med det lilla jag kan, med idéer eller tips om hur man går till väga när man ska göra det ena eller det andra.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Det är lite av 5 Steps inspirationsmantra.

Snart presenterar vi det första projektet som man kommer kunna vara med och bidra till. Fram till dess kan man hänga med på hemsidan här och på Facebook här.

På Instagram är vi 5Steps och på Twitter sweden5steps.

Hur vi använder var enda krona kommer du kunna följa på bloggen och du kommer också ha möjlighet att ställa frågor till de som tagit emot pengarna/grejerna som projektet samlar in.

Det här är så kul så missa inte din chans att vara med och göra skillnad!

På riktigt.

Gold Reef City

Men jösses, jag har ju glömt att berätta om vår dag på Gold Reef City Theme Park. Det är ett nöjesfält i södra Johannesburg, på samma ställe där man en gång i tiden började gräva guld.

Vi var där häromsistens för att testa adrenalinnivåer. Det var Pajjens sista semesterdag så han fick välja event. Tydligen var det fler som tänkte så, för det var knööökat med folk.

Och så var det 37 grader varmt. Men men.

Med dom två faktorerna i bakhuvudet tänkte vi att här gäller det att vara strategiska. Vi googlade upp listan över attraktionerna och valde de som var läbbigast uppifrån. Bland annat åkte vi The Anaconda (nedan). Ganska klassisk berg-och dal-bana fast den "vred" sig lite mer än vanligt. Pirrigt, men inte helt sjukt läskigt.

Helt sjukt läskig var dock Tower of Terror. Ja, du hör ju bara på namnet. Herreminskapare. 

Man köade (och byggde på skräck) i över en timme för att sen hoppa in i åkdonet tillsammans med sju andra. Därpå kördes man in i en hiss som tog en ca 50 meter upp varpå man puttades ut för kanten och for RAKT ner (bilden nedan). Hastigheten som åkdonet kom upp i var nästan 100 km/h och G-kraften närmre sju. Det är G-krafts-rekord i nöjesfältssammanhang dessutom. 

Det var den läskigaste karusellen jag har åkt i hela mitt liv och jag rekommenderar den starkt. 

Överlag var Gold Reef City lite läbbigare än de nöjesfält jag tidigare har varit på. Dessutom slapp man hålla på med åkband och biljetter. Hade man betalt sitt inträde på 180 Rand (115 kr) så fick man åka vad man ville hur mycket man ville. Mycket bra så. Afrikanerna verkar kunna detta med nöjesfält alltså!

The Shebeen Queen

I de sydafrikanska townshipen finns något som heter Shebeens.

Under apartheid, när svarta inte fick gå på barer, öppnades istället dessa Shebeens. Det var illegala klubbar där den lokala ölen, Umqombothin, bryggdes och serverades.

Men det var också där flera musikstilar, bland annat den populära Kwaiton och Marabin föddes. Och det var där många aktivister kunde hålla hemliga/förbjudna möten.

Idag är Shebeens inte längre förbjudet utan snarare ett kulturarv.

Varje Shebeen har sin egen Shebeen Queen. En kvinna, oftast den äldsta i familjen, är den som är ansvarig för processen att brygga den lokala ölen. Ett oerhört tungt ansvar då Umqombothin är en mycket viktig del vid alla festligheter i townshipen.

Detta är min favorit Shebeen Queen.

Neighbourgoods Market

Har man inget att göra i Joburg en lördag så blir det gärna att man åker till Neighbourgoods Market. En mat- och dryckesmarknad downtwn som flyttat in i ett gammalt parkeringshus.

Tillsammans med Arts on Main är dessa två ställen utan tvekan stans hipstertätaste områden. Att bara sitta ute på soldäcket eller inne i marknadshallen ett par timmar en lördag är en enkel match då det finns så mycket coola människor att kolla på. 

Matstånden erbjuder tex mex, thai, indiskt, afrikanskt, franskt, ja you name it och det finns där. Allt till väldigt bra priser och med mycket lokala råvaror.

Ett av mina abslouta favvoställen i Johannesburg. 

Trinitys kamera

Det här är Trinity, eller Costa som han för det mesta kallar sig.

Han är 21 år och bor i Alexandra. Han har sex syskon och en ensamstående mamma som försörjer familjen genom att städa. En städerska här tjänar ungefär 1500 kr i månaden.

Trinity har en dröm sedan länge. Han vill bli fotograf.

Igår fick han sitt livs första kamera.

Kameran är Ninas gamla avlagda som hon skickade med mig i miniprojektet "elektronikskroten".

Jag kan inte nog understryka hur bra den här idén är. Trinity var så enormt tacksam för sin kamera och satte direkt igång att fota för fullt. Det ska bli så himla spännande att se hans bilder.

En ung kille ett steg närmre sitt livs dröm.

Living Room

Downtown i Johannesburg, dit dom som aldrig varit där vågar åka, finns en riktigt mysig takterass-bar som heter Living Room.

Den kan vara lite svår att hitta för man går in som i ett vanligt höghus. Adressen är 20 Kruger Street och för de som varit på Arts on Main så är det bara om knuten.

Vill man ha en lummig och grön oas mitt i det urbana Joburg med utsikt över stan och vacker solnedgång så kan jag verkligen rekommendera detta ställe!

Tilläggas kan att detta är ett utmärkt exempel på att man kan hitta riktigt schysta ställen med mixad publik i Johannesburg. För den envise som påstår att så inte är fallet.

Tillbakablick 2013

På nyårsdagen var jag som sig bör trött och lite sliten från bröllops- och nyårsfirande. Vi låg mest inne och degade hela dagen trots att det var 30 grader varmt och inte ett moln på himmeln. Några gånger masade jag ut till poolen och doppade mig. 

På kvällen tog vi en promenad i våra kvarter. Solen låg lågt och gav allt ett gyllene skimmer, grönskan hängde ut från trädgårdarna och vi gick och köpte en glass. 

Om ett år är jag med största sannolikhet i ett kallt och grått Sverige på nyårsdagen.

Mitt första nyårslöfte gav jag där och då, under promenaden, jag ska bli bättre på att uppskata nuet och tillåta mig att njuta mer. 

Men för att göra det ska jag sätta en ordentlig punkt för 2013. Året som måste räknas som ett av de bästa i mitt liv. 

Vän av ordning och ett stort fan av listor/formulär kommer här med inspiration från en drös andra bloggar mitt 2013 i frågeformulärform.

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Genomdrev du någon stor förändring? 

Ja, jag slutade min tjänst som programchef på P3 och projektledare för Musikhjälpen och flyttade till Johannesburg i Sydafrika. Hade någon detta till mig för ett år sen hade jag skrattat gott och skakat på huvudet. 

Vilka länder besökte du? 

I januari gjorde jag en ensamresa till Franska Serre Chevalier för att åka skidor och vila upp mig efter Musikhjälpen. Ett par månader senare åkte jag med Ida till Murviel i Frankrike. 

Men den största resan var såklart den som tog mig och Peiman till Sydafrika och vårt nya liv här. 

Här har vi mest rest runt i landet men även gjort resor till Mocambique, Lesotho och Tanzania. 

Jobbet tog mig under 2013 till Helsingfors, Berlin och Windhoek i Namibia (mer om det senare).

Gjorde någonting dig riktigt glad? 

Det var mycket som gjorde mig glad 2013. Framför allt att få bekanta mig med ett nytt land och en ny kultur.

Varje dag som jag var i Alex, Johannesburgs mest centrala township, mötte jag så många människor med så mycket livskraft. Trots att de lever av nästan ingenting och gång på gång har blivit svikna av det samhälle som borde se till att de har en dräglig tillvaro.

Att träffa barnen i Alex gör mig nästan alltid glad.

Gjorde något dig riktigt ledsen?

I Sydafrika har jag också mött de största av orättvisor. Här har en liten del av folket oroligt mycket och de allra flesta knappt något alls. Jag har fått se hur nåt så trivialt som mängden (eller snarare avsaknaden av) pigment i hyn får folk att sätta sig över andra och ta mer än de är berättigade till.

Jag har fått se hur (nästan) alla som sitter i en bil är vita samtidigt som de som springer på trottoarerna är svarta. Hur de som vräker i sig mat på restaurangerna och betalar för lite dricks är vita. De som passar upp på dem är svarta och deras enda lön är just - dricksen. 

Jag har fått lära känna en kvinna i min egen ålder som anser att hennes bästa alternativ är att sätta sig och sin 3-åriga dotter i en stor vägkorsning och tigga pengar. 

Jag har mött svarta människor som per automatik talar tyst och inte tittar mig i ögonen. För att jag är vit. 

Det är saker som gör mig ledsen.

Lika ledsen blir jag när jag får höra om en vän i Sverige som får dödshot per vykort av samma anledning som Sverigedemokraterna fortsätter att ta mark. I det landet där vi till skillnad mot här faktiskt har så det räcker till alla. 

Vad önskar du att du gjort mer? 

Njutit mer av nuet och fångat alla fina stunder här nere. Jag är en person som lätt problematiserar och ständigt vill att allt ska vara perfekt. Det kan ibland göra att jag missar att njuta av stunden. Det ska jag bli bättre på 2014.

Det lärde jag mig 2013?

Nja, nu kan jag ju inte påstå att jag behärskar att surfa men det var något som testades på för första gången det här året. 

Vad var din största framgång på jobbet 2013? 

Att jag vågade hoppa på ett biståndsprojekt som två gånger tog mig till Namibia för att utbilda personalen på Namibian Broadcasting Corporation.

Sen är jag också väldigt stolt över att vi (jag och David) lyckades tömma våra hjärnor och formulera receptet för ett lyckat Musikhjälpen och lämna över till våra efterträdare som gjorde projektet till en succé i år igen. 

Största framgång på det privata planet? 

Att jag lärde mig att vara ledig.

Och att vi från start här i Johannesburg jobbade hårt för att se och möta det riktiga Sydafrika. 

Något du önskade dig och fick? 

Ett äventyr!

De senaste åren har varit väldigt mycket jobbfokus för mig. Ibland kanske till och med lite för mycket. Så att få ett avbrott på något sätt och ta sig an ett nytt äventyr var något som jag drömde om. (Även om jag aldrig kunde ana att det skulle bli vad det blev!)

Vad var mest otippat 2013?

Att jag efter vår resa till Namibia i november insåg att jag ÄLSKAR öken. 

Vad var mest tippat 2013?

Att jag älskade Kapstaden med omnejd precis lika mycket som alla på förhand sa att jag skulle göra.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?

Jag lagade (med Pajjens support) min första och enda lång-chili och hade finaste vännerna över på middag. Starkt blev det. 

Bästa nya människorna du träffade? 

Det här året har inneburit så många nya och fina bekantskaper, framför allt här nere i Sydafrika. Jeff, Karin, Nosipho, Ebba, Alex, Donald, Lisa är några av dem som gjort att jag älskat Johannesburg än mer. 

Mest stolt över? 

Att jag vågade ta klivet och sluta mitt jobb och flytta till ett land på andra sidan jordklotet som jag aldrig ens hade varit i.

Men jag är också väldigt stolt över att vi i december lyckades ta oss upp på toppen av Kilimanjaro.

Bästa matupplevelse 2013?

En lunch på Daniel Berlin i Skånes Tranås som jag fick av Peiman i födelsedagspresent. 

Mest adrenalin 2013?

När vi hoppade fallskärm strax utanför Västerås i våras. 

Bästa naturupplevelse 2013?

Helt klart Drakensbergen med som jag besökte tillsammans med Kristin i oktober. Det är det vackraste jag sett i hela mitt liv och jag tror inte man kan hitta så dramatiska, gröna och spetsiga berg någon annanstans faktiskt.

Bästa sport-upplevelse 2013?

Derby mellan Kaizer Chiefs och Orlando Pirates på FNB Stadium i Johannesburg. 94 000 glada Sydafrikaner och vi. 

Shoo! (som man säger här i Sydafrika) Det blir tufft för 2014 att bräda 2013 - men låt oss göra ett ärligt försök!