Min sista helg i Afrika (för den här gången!) spenderade vi i Drakensbergen. Det är fjärde gången jag var där, men jag skulle kunna åka dit 1000 gånger till. Varje gång har det varit annorlunda, och speciellt denna gången blev något utöver det vanliga.
Hösten har kommit med full kraft till Sydafrika och de knallgröna bergen går nu mer och mer åt det rostfärgade hållet - otroligt vackert.
Planen för vår hajk denna gång var att ta oss upp på Amfiteatern, precis till vänster om knölen på berget som du ser på bilden.
Vandringen var som vanligt helt fantastisk, på vägen upp lite molnigt och på vägen ner klarblå himmel.
Läskigast var den lååååånga chain laddern som man måste ta sig upp för om man vill komma till bergets platå. Men några andetag extra och aldrig titta ner så går det.
Väl uppe på platån så slog vi upp vårt tält bredvid ett litet stenhus. Vi skulle nämligen sova uppe på berget.
Klockan 4 ringde klockan på söndagsmorgonen för då var det dags att titta ut ur tältet och se solen gå upp.
Det var helt magiskt där uppe. Detta är den vackraste platsen jag vet.
Sen hände det visst också en grej i Drakensbergen som slog allt annat.
