Sarafina in black and white

Jösses, jag höll på ju på att glömma blogga om teatern som vi var på häromsistens. Tror jag var lite bekymrad för att detta skulle uppfattas som en kulturblogg. Det är det nämligen inte.

Men när man inte har så många kompisar i ett nytt land, så får man gå på många "allmän-event" (och de har ju ofta nånslags kulturstämpel på sig). Det är därför vi ränner på jazz, teatrar, musikaler och museum stup-i-kvarten.

Men nu var det i alla fall så att vi var och såg musikalen Sarafina in black and white på Soweto Theatre.

Sarafina sattes för första gången upp i slutet av 80-talet och handlade om en skola lik den där Soweto uprising tog plats 1976 (när poliser sköt massor av studenter (början på slutet av apartheid)). Det gjordes senare en film med Whoopi Goldberg i huvudrollen, men den har jag inte sett (på stark avrådan).

I centrum av handlingen står eleven, aktivisten och apartheidmoståndaren Sarafina. I alla andra uppsättningar har Sarafina varit svart, men i den här var hon faktiskt vit. Därav namnet Sarafina in black and white. Redan innan musikalen sattes upp vållade den en hel del diskussioner, då många tycker att det är kontroversiellt att ha en vit Sarafina.

Vi hade en fantastisk kväll och jag gillade verkligen musiken och sången i den här uppsättningen. Sen var kanske inte ljudet och regin den allra bästa, men jag tyckte inte det gjorde så mycket för stämningen var helt fantastisk!

Nosipho!

Igår fick jag äran att bli mentor till Nosipho, en 16-årig tjej som bor i Alex. Hon har länge velat ha någon utanför townshipet att dela erfarenheter med, och turligt nog känner vi båda Jeff som trodde att vi skulle gilla varann. Och det hade han rätt i!

Så vi träffades för första gången igår eftermiddags. Hon berättade att hon går i 8:an, har fyra bröder och två systrar, bor med sin mamma som är ensamstående, ska bli advokat eller socialarbetare samt älskar film och musikaler.

Nu är vår plan att vi ska ses på måndagseftermiddagar då hon slutat skolan. Hon har en timmes väg att gå hem, så jag tänker att jag kanske kan möta henne där så går vi tillsammans. Prata och gå brukar vara ett bra koncept. Sen tar vi det lite som det kommer. Kanske kommer vi mest prata, eller så kan jag hjälpa till med läxorna, vara ett stöd när det ska till att skrivas ett CV eller med lite datorkunskap. Eller så går vi o käkar på KFC eller kollar film. Vi får lite se. Men kul känns det i alla fall!

Nedan ser du lite bilder på gatan som Nosipo (och Jeff) bor på:

 

Fotbollsderby!

Igår var vi på Soccer City i Soweto för att kolla fotbollsderby. Det var Orlando Pirates som mötte Kaizer Chiefs, två av Sydafrikas största lag. Kanske känner du igen arenan från VM 2010? Den har formrn av en Calabash, en slags rund tillbringare som man kan dricka öl ur (man kan se mig dricka ur en här).

94 000 personer i publiken men ändå inte ett uns av bråk eller bus. Det var bara pepp, dans och härlig stämning. Och varmt - så in i bängen!

Vi var sju pers som åkte tillsammans. Biljetterna var slutsålda sen en månad tillbaka, men Jeff (cykel-Jeff längst till höger i bild) kunde ordna. I mitten kan man se Donald, ett stort Kaizer-fan som såg sin första match live.

Det första som hände när jag hoppade ut ur bilen var att jag fick två pirat-tatueringar på kinderna. Ebba längst till vänster i bild har gula märken som visar att hon är Kaizer-fan. I mitten står Jeffs 11-åriga kusin, stort Pirates-fan. 

Matchen då? Ja den slutade 1-0 till Kaizer. Osis för mig som tydligen valde att heja på fel lag. Men det känns som att det gör det samma för det var en så himla mäktig upplevelse att vara där. Tror aldrig att jag sett så många människor på samma ställe förr faktiskt.  Magiskt!

Nu är jag också med Bougainvillea

Om man bor här nere verkar det vara nånslags obligatorium att äga en Bougainvillea. Varför vet jag inte, men jag anar att det har med klimatet att göra. Den ska tydligen gilla sol och vara svår att döda.

Så det var ju bara att inrätta sig i ledet.

I torsdags besökte jag Bryanstone Organic Market. En stor marknad lite norrut som inriktat sig på ekologiska och organiska produkter (ja, Kristin du kommer älska det).

Det finns ju massor av olika Craft Markets här i stan och jag har hunnit med att besöka några av dem. Men denna var absolut den bästa. Ett bra utbud och mysiga fikamöjligheter.

Och så blev det då den där Bougainvillan till terassen!

Men dom hade massa andra fina saker också. Jag köpte tex ett förkläde med detta fina broderiet av ett gäng kvinnor från Alexandra:

Och jag ville men köpte inte dom här fina skålarna:

Balett: Svansjön

Igår gjordes ännu en kulturell premiär. Jag gick nämligen på min första balett. Och inte vilken balett som helst  - utan Svansjön. Uppsatt av St Petersburgs balett på här på Montecasino i Joburg.

Eftersom jag inte kan nåt om balett så blir en recension svår att genomföra. Men jag tyckte ialla fall att det var väldigt kul. Det var imponerande dansare, vackra koreografier och fantastiska kostymer. Kanske var det lite enklare att förstå eftersom man ändå kände till Svansjön lite sedan innan (obs jag fattade ändå inte allt, men nog tillräckligt mycket).

Som bästa sällskapet hade jag med fyra av Joburgs finest.

Montecasino är en intressant plats. Det är att som att dom har byggt upp en hel stad - fast inomhus. Det är uppbyggda fasader, kläder som "hänger på tork"och stjärnor i taket. Allt för att få en att tro att man är nånstans i en italiensk liten by direkt tagen ur Lady & Lufsen. Och även om det är en knasig ide så lyckas dom ganska bra. Det var massor av folk där igår och det var nästan som att man då och då faktiskt glömde bort att man var inomhus.

Downhill

Så här tuff är man förresten när man cyklar i Alex:

Tack Hanna för bilden!

Premiär i skolbespisningen

Idag var jag åter igen och hälsade på i Alexandra. En kompis kompis är här på besök från Colombia så jag tog med henne för att träffa Jeff och se Jozis mest centrala township per cykel.

Och överraskande nog hamnade vi mitt i en skol-lunch och fick hjälpa till när de hungriga 1700 eleverna skulle serveras mat.

På menyn stod Pap och nån slags Chakalaka. Pap är som vårt potatis eller ris, typ varje-dag-mat här och Chakalaka är en röra/sås av lite allt möjligt.

Så det var bara att kavla upp armarna och hjälpa till.

Skolorna i Sydafrika är för övrigt gratis och det är skoluniformstvång. Varje elev får dock sin uniform från skolan och lunchen är också gratis. Allt ganska mycket som hemma, men ändå inte. 

Afternoon Tea

Igår var jag, Ebba och hennes kompis Hanna på Afternoon Tea på flotta hotellet The Saxon här i Johannesburg. 

Mest annorlunda av allt var att man fick parkera sin bil i ett garage - för att sen hoppa in i en annan bil som körde en de 300 metrarna som det var till ingången.

Godast var att få 7 fantastiska bakelser serverade på en och samma gång.

'

Och trevligast var såklart härligt häng och lite eftermiddagsbubbel. 

Johannesburg visar än en gång upp sig som kontrasternas stad. Idag är det dags för nytt besök hos Jeff i Alexandra. 

Nu blommar magnolian!

Blir inte riktigt klok på klimatet här. Nu blommar magnolian.

Det måste betyda att det är vår!

Zulu Weekend!

Helgen spenderades alltså i Zululand, ett par timmar syd-öst ut mot kusten. Pajjen skulle jobba i Durban i fredags så jag mötte upp honom där efter jobbet på eftermiddagen.

Durban är Sydafrikas tredje största stad och eftersom vi dagligdags får ganska mycket storstad serverat så bestämde vi oss för att undersöka nejderna utanför Durban istället.

Vi körde norrut längs med kusten ca en och en halv timme och hamnade i den lilla byn Mtunzini. Med sina 750 invånare, zebror som strosade runt på gatorna och en enorm naturpark kändes det som ett bra val för oss.

Vi checkade in på ett litet guesthouse utan några större förväntningar. Det var mörkt när vi kom på kvällen så det var en trevlig överraskning som mötte oss på lördagsmorgonen när vi drog upp gardinen och insåg att vi hade utsikt över Indiska oceanen.

Det gjorde ju såklart att vi var tvungna att snabbt ta oss mot stranden. Passande nog fanns det en hike på ca en timme genom naturreservatet för att komma ner till vattnet.

På eftermiddagen tog vi en tur med bilen inåt landet. Vi åkte genom små zulubyar med fantastiskt vackra utsikter.

I går körde vi då hemåt igen men på vägen stannade vi bland annat i den lilla byn Eshowe där vi tog en vandring inne i skogen. Man gick lixom på broar uppe i luften. Det var fräckt. 

Happy Mandela Day!

Idag fyller Nelson Mandela 95 år. Det firar man här genom att delta i Mandela Day.

Kortfattat innebär det att man viger 67 minuter av sin dag åt att göra världen lite bättre. Mandela gav 67 år av sitt liv för sin kamp, och då är det minsta vi kan göra att ge åtminstone 67 minuter.

Man kan till exempel lära känna en ny vän från en annan kultur, läsa för nån som inte kan, hjälpa till att laga hål i vägarna osv. (Här finns massor av fler tips). Det behöver alltså varken vara svårt eller dyrt. Det viktigaste är att man deltar.

Min Mandela Day vigdes åt att åka till Alexandra township (som jag skrivit om tidigare) för att hjälpa Jeff som driver en cykelturfirma.

Jag visade honom lite basic bildredigering som man kan göra online, vi skapade ett location så att turisterna som besöker hans cykelturer kan checka in på Alexandra Bicycle Tours och så lärde jag honom lite tips och trix för att bli bättre på Facebook. Hoppas att det kan hjälpa honom lite i hans fantastiska arbete med cykelturfirman. Det verkade som att han uppskattade det och vi hade en jättebra dag tillsammans.

Och apropå Mandela och townships. Ovan är en bild på ett så kallat Mandela House (eller RDP-hus som de heter lite tråkigare) som jag fotade i Alex idag. Det är en typ av hus som Mandela initierade -94 för att komma till rätta med de enorma bostadsproblemen som rådde i landet. Fortfarande finns mycket att göra år bostadssituationen och än idag byggs hundratals nya RDP-hus varje dag i Johannesburgs townships.

Jozis taxisystem

Som jag skrivit om tidigare så har Johannesburg en bit kvar när det gäller kollektivtrafik. Visserligen har det hänt massor bara de senaste åren, med både buss- och tågsystem som ständigt förbättras.

Men vad som finns är Taxis. Det är vita minibussar som du ser ÖVERALLT. De kör som dårar och tutar HELA tiden. Det finns inga utsatta hållplatser och - vad jag vet - inga tidtabeller heller.

Det funkar som så att man ställer sig vid vägkanten och sen gör man ett speciellt tecken med handen som signalerar vart man vill åka. Ett teckenspråk som har utvecklats av resenärerna genom åren.

Bild lånad här. Titta gärna in dit för fler tecken. 

Och även om det tar väldigt lång att ta sig från punkt A till B, så verkar det ju ändå funka någorlunda bra då systemet transporterar miljontals människor var dag. Det är dessutom väldigt billigt att åka, mellan 4 och 9 Rand per tur.

Som med allt annat finns det en del oskrivna regler när det gäller Johannesburgs taxisystem. Den som sitter längst fram i bussen är den som sköter allas betalningar och växel.  Och den som sitter närmast dörren är den som hoppar av för att öppna och stänga vid alla stopp.

Universitetets konstmuseum Wits Art har gjort en utställning om dessa tecken, och vi var där i förra veckan.

Den gröna handen ovan är det enda tecknet som jag behärskar. Det betyder att man ska åka lokalt i stan.

Och som du kan se så har dessa tecken även blivit till frimärken. 

Och även om jag tyvärr inte riktigt förstod hur det funkade så är teckensystemet utvecklat även för att kunna transportera blinda och döva.

Cykeltur i Alexandra

Nu har jag gjort denna resas all time high (än så länge varje fall). Jag har cyklat i Alexandra - och oj så bra det var!

Alex, som det kallas i folkmun här, är ett township som hyser en miljon människor och som ligger mitt i stan. Det ligger vid sidan om Sandton som är den rikaste delen av Johannesburg. Skrattretande nog.

Hur som helst. I Alexandra bor Jeffrey, en 21-årig kille som är född och uppvuxen i området och som sedan två år tillbaka driver sin cykeltur-firma, Alexandra Tours.

Vi började dagen med att Jeffrey kom och hämtade upp oss vid Marlboro Gautrain Station som ligger precis bredvid Alex. Sen körde vi genom hela townshipet för att komma till hans firma där vi skulle prova ut rätt cykel för rätt person.

När väl det var gjort gav Jeffrey oss en liten historielektion och lärde oss några ord som kunde vara bra att ha. "Nu är ni inga turister" sa han och menade på att vi under dagen skulle interagera så mycket som möjligt med lokalbefolkningen. Sanibonani (hej) och sharp sharp (typ tumme upp) var några av orden han rådde oss att ha koll på.

Så vi hoppade på våra cyklar och satte av. Precis som Joburg i stort är även Alex kuperat. Bra för benmuskler och vyer, men så klart värre för mjölksyran. På bilden nedan kan man se Jeffrey i en uppförsbacke med Alex i bakgrunden.

Turligt nog var ett av stoppen ölprovning där vi fick se hur man gör denna dryck och sen provsmaka den. Det var....intressant.

Turen tog fyra timmar och vi hann se en hel del. Bland annat en skola, Mandelas första egna bostad, de fattigaste delarna där vägarna va så dåliga att vi inte ens kunde cykla på dem m.m. 

Och så hade vi såklart ett lunchstopp där vi åt Sydafrikas vanligaste snabbmat - Kotan (som jag skrev om i ett tidigare inlägg).

Bäst av allt på hela turen var dock alla överpeppade barn. Fy faaaasen va fina dom är. Fram tills imorgon är det vinterlov för barn här i Sydafrika, så vi mötte många på vår runda. Det var huggsexa om att få bli fotograferad och att få göra "tummis" (sharp sharp).