Dubbeldejt

I lördags var vi på dubbeldejt i Sandton.

Det var vår vän Donald som för första gången presenterade sin tjej Agani för oss.

Donald och Peiman lärde känna varann ganska tidigt när vi flyttade Johannesburg. Donald jobbar nämligen i vaktkuren på det företag som transporterade ner våra grejjer. Eftersom det i sann afrikansk anda var en del meck med att få de där flyttkartongerna på plats så träffades Peiman och Donald flera gånger.

När lådorna väl var här så fortsatte dom ändå hålla kontakten och nu träffar vi Donald varje vecka.

Och som sagt i lördags var första gången vi skulle få träffa hans tjej.

Överst på Aganis dejt-önskelista hade vi fått veta att testa sushi var. Sagt och gjort, sushi blev det. Och faktikst, det föll dem båda två i smaken. 

Sen begav vi oss till nåt som heter Mushroom Park. Där kan man få åka upp i en luftballong och titta på en fantastisk vy över stan. 

Donald tyckte inte alls att det var så kul som det kan se ut på bilden. Han var livrädd. Det var första gången för de båda att vara så högt uppe i luften. Kan kännas konstigt för oss som flugit många gånger men de flesta jag känner här nere, i alla fall avd e som bor i township, så är det nästan ingen som har flugit flygplan. 

Desto coolare var Agani.

...och Peiman. 

Det var faktiskt en väldigt härlig grej att göra sådär om man har en timme över en hlegdag. Det var kul att komma upp en bit över stan och spana in området som man faktiskt bor i ovanifrån. 

Notutus framgångar!

I måndags hade vi en liten fest här hemma. Vi firade Notutus framgångar med sitt nya företag.

Notutu är tjejen från Steg 1 i vår lilla organisation 5 Steps.

I januari startade hon sin business som går ut på att hon pärlar armband som hon sen säljer till turister som cyklar med Jeffs cykelturfirma.

När Notutu kunde ta ut sitt livs första lön så lovade jag henne att vi skulle fira. Och det gjorde vi alltså i måndags. Tillsammans med några vänner kom hon hem till oss på middag.

Vi började med att Notutu fick poffa sitt livs första flaska (alkoholfritt) bubbel och så skålade vi över framgångarna.

Sen var det middag. Som i  och för sig avbröts lite abrupt när klockan slog åtta. Jag lyckas alltid glömma bort att klockan åtta är heligt för majoriteten av sydafrikaner. Då börjar nämligen såpan Generations som är snudd på heligt i det här landet. ALLA kollar generations - varje dag. Så det var ju bara att slå sig ner i soffan och haka på.

Både tacos och glasstårta gick hem hos gästerna och vi hade en jättefin kväll ihop.

Krugerparken

I helgen besökte vi Krugerparken. Den ses som en av världens bästa och djurtätatste nationalparker och är definitivt Sydafrikas bästa skryt (vid sidan av Kapstaden då kanske).

Eftersom det var långhelg här i Sydafrika så valde vi att åka till de norra delarna av parken. De södra tenderar nämligen att bli väldigt turistiga vid sånna här helger.

Så vi tog lite extra tid i bilen och åkte så långt nord-öst man kan komma, precis på gränsen där Sydafrika möter Mocambique och Zimbabwe.

Vägen dit var fantastisk och en stor anledning till det var alla Baobab-träd som vi körde förbi.

Vi hade som vanligt bokat det hela väldigt sent vilket resulterade i att vi kom över ett bra sista minuten pris på en alldeles fantastisk lodge.

När lodge managern skulle visa oss till rummet sa han "We dont call it a room - we call it a space".  När vi klev in förstod vi varför.

"Rummet" hade inga väggar utan var helt enkelt en upp-pelad platå med ett tak. En mycket trevlig grej då jag jag till mitt dagliga bad kunde spana elefant. På nätterna låg vi och lyssnade till otaliga djurläte och såg den vackraste stjärnhimmel jag någonsin sett.

Varje morgon var det uppstigning kl 5 för den första av två dagliga game drives. 

Den här parken jobbar inte alls som andra parker här i Sydafrika. De jag tidigare besökt har haft ett radiosystem där de hjälpt varann att hitta djuren. I detta området fanns bara vår lodge så det gällde att hitta alla djuren själv.

Det resulterade ju in något färre djur än under andra game drives jag varit på, men desto coolare var det ju när vi hittade den här lilla leopardungen.

Många fina djur, väldigt grön och vacker sensommarnator. Och så helt fantastiska skolnedgångar...

Alexdag

Det var längesen jag skrev om Alex. Det är ju fortfarande mig favvoplats i Johannesburg så här kommer ännu en liten inblick i en dag där.

Igår besökte jag Alex High för att titta till hur det går för de nya tallrikarna i matsalen. Genom 5 Steps samlade vi ju in 10 000 Rand tidigare i år för att kunna köpa tallrikar till skolan. De hade nämligen inga sedan tidigare.

Nu har de använt tallrikarna i två veckor och det mesta verkar gå bra. Man har infört ett system där eleverna själva diskar efter de ätit och det verkar faktikst fungera oväntat bra! I alla fall enligt dom tjejerna som jag snackade med.

Men ingen dag i Alex är komplett om jag inte får titta förbi Nosipho och hennes familj. Här i full gos med hennes lillebror och random barn på deras innergård.

Just Nosiphos innergård är den mest barntäta i hela Alex tror jag. Det är alltid full cirkus när man kommer dit och så även igår.

Passade på att inhämta lite hårinspiration. Går fortfarande i tankarna om att jag inte kan lämna Afrika utan att göra mitt hår som sig bör här nere. 

Det skulle väl inte vara några konstigheter om jag börjar min nya tjänst i Stockholm om ett par veckor med ett afrikanskt hår?

Horse racing!

I lördags var vi mycket oväntat på Horse racing. Eftersom jag inte är så mycket av en hästtjej så vet jag inte ens vad det heter på svenska, men kanske hästkapplöpning. Eller helt enkelt bara galopptävling.

Hur som helst. I Johannesburgs södra delar, i ett område som heter Turffontein, ligger en alldeles fantastiskt fin bana. Med trevligt sällskap, fina hästar och stadens skyskrapor i kulissen var det ett alldeles utmärkt helgnöje.

I sann Afrika-andra var det dock helt omöjligt att hitta dit. När vi väl hade gjort det hittade vi inte infarten. Och när vi väl hade gjort det så hittade vi inte parkeringen. Kan låta konstigt, men inte i Afrika.

Varje halvtimme gick det ett race och det hela inleddes med att man fick ta sig en titt på de tävlande hästarna.

Sen läste man frenetiskt på om hästens historik, odds osv osv.

Där efter kom även ryttarna in och man kunde ta sig en titt på dem också. De flesta var mycket mycket små. 

Och så gick man ner till kassan och bettade. Tack Karin för bild. 

Sen var det då dags för lopp.

Det hela var mycket roligt och jag vann tre gånger. Visserligen aldrig mer än en hundring, men jag var glad ändå. 

Ponte City & Hillbrow

I söndags fick jag äntligen besöka Ponte tower, något jag har planerat att göra ändå sedan vi flyttade hit i juni förra året. Det har lixom bara inte blivit av. Förrän nu då turligt nog.

Ponte tower är ett högt, runt och ihåligt hus som ligger mitt i stadsdelen Hillbrow, downtown Johannesburg.

Det är en byggnad med en mycket speciell historia.

1976 byggde man det runda huset som ett skrytbygge. Tanken var att locka till sig rika hyresgäster som i princip aldrig skulle behöva lämna huset. Allt fanns där, bageri, cafe, kemtvätt, affärer osv.

Och det gick väl bra till en början.

Problemet var ju bara det här med apartheid. Regeringen hade ju som bekant bestämt att vita och svarta inte fick bo i samma område. Det tyckte dock människorna i Hillbrow var en dum ide, och gjorde så ändå. 

Det gjorde regeringen så förgrymmad att man 1981 bestämde att stänga av all kommunal service till området. Man slutade laga gatubelusning, hämta sopor, städa gator och så vidare. Polisen gjorde sig inga ärenden dit heller.

Ja så ni förstår ju vad som hände. Området förföll mer och mer för varje år och de som hade råd flyttade.

Kriminella intog Ponte tower och på kort tid blev det en av Johannesburgs allra farligaste platser.

Det sägs att man kunde köpa vapen, sex, droger utan problem i huset och att soporna som kastades in i hålet i mitten steg ända upp till den 5:e våningen.

Ett sopberg som även fungerade som kyrkogård.

Situationen var ohållbar och många många gånger sedan dess har man försökt komma till rätta med problemen i huset. Otaliga misslyckade försök har gjorts under de senaste 20 åren och först nu är det faktiskt för första gången alla lägenheterna i huset är uthyrda.

Huset har numera också ett ordentligt säkerhetssystem där de som bor där måste använda fingeravtryck för att komma in.

Och så i söndags hade jag lyckan att få besöka huset och en av lägenheterna på våning 52. Lägenheten hade en million dollar view men en hyra på endast 4600 Rand (ca 3000 kr) i månaden. 

Efter besöket i huset så strosade vi i stadsdelen Hillbrow. Ett område som enligt omvärldens missuppfattningar är en no go-zone. Vi hade dock en mycket trevlig eftermiddag där och jag återvänder gärna.  

Hillbrows motsvarighet till Blocket.

Frida på besök från Sverige gör marknad

Torkade maskar någon?

Fortfarande mycket avundsjuk på alla fina frisyrer i det här landet. Här hos en trottoarfrisör.

Telefonkiosk ala Hillbrow

Titta gärna på en liten film om Ponte Tower och dess historia här:

Roadtrip: Ridning

Trots en mycket blöt dag bestämde vi oss för att ta en ridtur en av dagarna i Drakensbergen. Vi tog oss till ett mysigt stall som heter Glen Rugged. Vår guide Thokosani hade förberett våra hästar Taxi och Campbell och så gav vi oss iväg på en tre-timmars-tur. 

Vi red högt upp i bergen och det var tur att det var superdimmigt, annars hade jag nog fått svindel. Vi gick längs smala stigar i branta sluttningar.

Vi såg elands och babianer.

Det var så grönt så att ögonen nästan gjorde ont och det luktade vått gräs.

Vi galopperade det fortaste jag någonsin gjort. Leran stänkte upp i mitt ansikte och jag fick äta lite grus. Men vad gjorde det. 

Åker du till Drakensbergen så rekommenderar jag varmt att inte bara göra de till människo-fots. På hästrygg var nämligen också HELT fantastiskt!

Roadtrip: Drakensbergen

Jag och Josefin har nu varit på roadtrip sen i söndags. För att dra ut på det lite så delar jag upp den i ett par inlägg framöver.

Vi styrde först kosan söderut med sikte mot Drakensbergen. Vägen dit gav några härliga vyer innan vi kom till Mahai camp i norra delarna av bergen. Vi slog upp vårt tält och skålade i vin innan vi somnade pepp inför morgondagens vandring.

Dagens efter vaknade vi till strålande sol så det var bara att knyta på trekkingdojan. Med den berömda Amfiteatern i sikte vandrade vi in i de gröna bergen. Förra gången jag var i Drakensbergen var vi uppe PÅ Amfiteatern, den här gången gick vi med den som utsikt hela dagen. Mycket vackert.

På vägen stannade vi till lite då och då. Antingen var det en plats som inspirerade till lite meditation...

...eller för att ta en dusch. Här i naturens egna 100 meter höga dusch.

Slutmålet för vandringen var foten av världens näst högsta vattenfall - Tugela Falls. Där hittade vi en perfekt liten badplats. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Drakensbergen är en av de vackraste platserna jag någonsin upplevt. Hoppas på att återvända fler gånger.