Husbygge

Idag var vi i Alex o hjälpte Jeff att bygga ett hus. Han har tillsammans med sin mamma och 17-åriga lillasyster länge bott på ca 2 kvadratmeter, men äntligen har han nu lyckats köpa marken precis intill deras nuvarande hus och ska således bygga ut.

Tidigare stod det ett plåtskjul på platsen, men efter att ha sålt all plåt för R500 (ca 350 kr) kunde han idag sätta igång och mura upp nya ordentliga väggar.

Så i morse börjades det från scratch, men fort som sjutton gick det framåt.

Men det var inte bara väggar som kom på plats idag . Även dörrar och fönster hittade rätt plats under dagen.

                           

Anledningen till att allt gick så fort var att vi var så många. Alla i grannskapet hjälpte till på ett eller annat sätt, med vetskapen om att de själva kommer behöva hjälp en annan dag. Ett synsätt som vi borde ta efter lite mer hemma.

Som alltid på byggen så stötte vi ju också på ett par bakslag under dagen. Bakkien som vi lånat för att köra sand o byggstenar fick bensinstopp, så det var bara att leta upp första bästa pet-flaska o promenera till macken. Dessutom var vattnet i området avstängt idag, så för att skaffa vatten till murbruket fick vi köra ett par vändor på vägar med MÅNGA väggupp. Det resulterade i att vi kom tillbaka med bara hälften så mycket vatten som vi fyllde på. Lite sånna problem som man inte stöter på så ofta vid svenska byggarbetsplatser antar jag...

Nospiho som bor bara några hundra meter bort kom också förbi under dagen för att titta till jobbet och säga hej.

Och som vanligt hade vi också under hela dagen sällskap av dom goaste ungarna du kan tänka dig.

Mozambique

Så. Nu har jag äntligen samlat kraft för en bloggpost om vår resa till Mozambique. När jag kom hem föll nämligen magen ihop som en fura, och efter ett par riktigt jobbiga dagar har jag nu varit på sjukan o fått fyra olika medikamenter utskrivna. Så nu ska det allt bli bra igen.

I fredags morse flög vi alltså till Maputo, huvudstaden i Mozambique. Vi checkade in på ett rosa hotell.

Sen gav vi oss ut och skulle göra stan på en dag. Mycket hektiskt. Vi började på marknad där jag ville köpa ALLA fina tyger och väskor.

Men det gjorde jag inte. Där emot blev det 2 sånna här små tyg-konst-stycken som vi ska hänga upp på väggen här hemma. 

Sen gick vi och läste tidningen på en vägg. Nej det gjorde vi inte för vi kan ju inte portugisiska. Men det var många andra som gjorde det.

På kvällen gick vi ut och åt, tog nån drink på en bar o så skulle vi lyssna på livemusik. Men det blev alldeles för sent för oss så vi fick gå hem innan bandet ens hade hunnit börja. Där ser man.

I svinottan på lördagen hoppade vi på en buss som skulle ta 5 timmar (men som tog 11) och åkte till Tofo, en strand en bit norrut. Där bodde vi i ett gräshus på stranden med mycket trevlig utsikt.

Vi åkte på Ocean Safari och såg enorma knölvalar, simmade med delfiner o letade järnet efter valhajar. De sistnämnda såg vi dock inte tyvärr.

Sen tog vi en surflektion. Den första för oss båda. Det resulterade i att vi nu kan stå någotsånär på brädan lite då och då samt att vi fick med oss surfinstruktören Arjen hem. Han skulle till Europa med två dagars stopp i Joburg o behövde nån stans att bo. Så så fick det bli. Inget konstigt alls tyckte vi. (Förrns vi kom hem o insåg att det va lite märkligt med en inneboende surfare som vi känt i en timme. Men det gick ändå bra.)

Tyvärr finns det inga foton från valsafarin eller surfen. Lite lättare att fota marknaden i byn.

I sin helhet får Mozambique med beröm godkänt. Hoppas på att snart återvända o se o uppleva mer där! 

Moz!

Nu drar vi på weekend till Mozambique! (eller Moz som man säger om man är local här....)

Bara massa bad, snorkel o chill väntar i dagarna fyra.

Det här är egentligen helt sjukt. Mozambique har länge varit ett drömresemål för mig...och nu...nu ska jag dit på en weekend. En WEEKEND! Jag måste nypa mig i armen så fint mitt liv är just nu.

So long!

Marabi

Häromsistens va jag o mina svenska kompisar här, Ebba o Karin, på middag med Läkare utan gränser.

Det var en mycket trevlig tillställning med god mat o intressanta människor som berättade om sitt arbete ute på fält.

Och så var det underhållning.

När man är ny i ett land har man ju inte så bra koll på vad det är som gäller å så. Men det blev vi varse när Mafikizolo entrade scenen o rev av några dängor. Folk blev som tosiga. Släppte knivar, gafflar, plockade fram mobilkamerona o sprang fram till scenen o dansade nån slags unison dans. Fan att vi inte kunde den då, tänkte vi och fick sitta kvar.

Tills nästa gång ska jag lära mig den.

Mafikizolo kan du lyssna in här. Detta är deras största dänga. 

Marabi, som låten heter, är också namnet på en musikgenre som växte fram i townshipen här i Johannesburg under 20-talet, när gruvindustrin fick tusentals svarta att flytta in till stadens ghetton.

Musiken spelades på Shebeens, alltså townshipens barer, för att locka folk till dans.

Som lite kuriosa så går musikstilen att hitta bland annat på Paul Simons album Graceland.

Kvällen då. Den såg bland annat ut så här:

Ebba o Karin på Karins terass innan partajet.

Damien som är läkare berättade om sina resor ute på fält.

Mafikizolo på scen. 

Malvapudding!

Nu ska vi snacka lite godsaker här. Och inte vilka godsaker som helst, utan Sydafrikanska efterrätter.

Det är näst intill omöjligt att gå på en lokal restaurang här utan att stöta på Malvapudding på menyn. Och ååååå vad gott det är. Så gott att det måste bli en bloggpost om det.

Egentligen låter det ganska tråkigt när man hör om denna typ sockerkaka med aprikosmarmelad i. Men det ska jag tala om för dig - låt dig ej avskräckas av detta.

Visst, det är en kaka med samma fluffighet som en sockerkaka, men den smakar inte aprikossylt utan mer som en sockerkaka upphöjd till 10. Supersaftig o söt!

Du måste testa så därför kommer här recept!

Detta behövs till...

Kaksmet:
250 ml socker
2 ägg
1 msk slät aprikosmarmelad
300 ml mjöl
1 tsk bikarbonat
1 nypa salt
2 msk smör
1 msk vinäger
125 ml mjölk

Kladd:
250 ml vispgrädde
100 g smör
1 dl socker
1 dl portvin (kan bytas ut mot vatten)

Så här gör du:

Visspa ägg o socker pösigt. Blanda sedan i aprikosmarmeladen.

Blanda de torra ingredienserna till kakan i en skål.

Smält smör, tillsätt vinäger o mjölk. Tillsätt sedan de torra ingredienserna.

Blanda sedan i socker/ägg-blandningen.

Häll smeten i en ungsfast form som rymmer 2 liter. Grädda i 45 minuter, 190 grader.

När du ska göra kladdet:

Häll i alla ingredienserna i en kastrull och värm upp, men koka ej.

Hällöver kladdet över kakan.

Servera med vaniljsås eller glass. MMMMM!!

Kaapsehoop Horse Trails

I helgen besökte vi en hästgård ett par timmar öster om Johannesburg. Detta trots att Peiman aldrig ens rört en häst, och gångerna jag gjort det kan räknas med ganska enkel matematik. 

Gården låg så mycket ute på vischan som det kan va och på vägen dit kunde man se vildhästar mellan pinjeträden. Christo som äger gården är tydligen en duktig hästviskare som tagit sig an flera av vildhästarna och placerat i bra hem. 

Under helgen gjorde vi två olika turer på hästryggen. Peiman red på den filosofike och lugna hästen Baobab och jag fick rida två olika hästar, Mazambuka och Dominik. Jag och Mazambuka kom inte riktigt överens första dagen så därför  blev det byte till dag två. 

Vi red i otroligt vacker natur med mycket klättring, genom skogar, längs stup och över stora vidder. Tyvärr va vi ju så fokade på hästsporten så det blev inte så många bilder knäppta från själva ridningen. 

Gården som vi bodde på var verkligen inredd med kärlek och tusen olika små detaljer.

På kvällarna hängde vi på vår uteplats, kollade solen gå ner över bergen o grillade. Mycket mys.

Men vi hann lite andra aktiviteter också. Nedan ser du Sydafrikas svar på Gotlands raukar. Vi hittade en vandringsslinga genom ett mycket stenigt men fint landskap...

...som tog oss upp på nån slags topp med magnifik utsikt. 

Sen bar det av hemåt igen. En väg med inte allt för fula vyer heller. 

Jag är...

...på hästgård! Därav dålig uppdatering. Lovar återkomma utförligt på måndag. 

Tills dess leker jag att jag är med i Mannen som kunde tala med hästar. 

Constitution Hill

"It is said that no one truly knows a nation until one has been inside its jails. 

A nation should not be judged by how it treats its highest citizens, but its lowest ones...

...and South Africa treated its imprisoned Africans like animals." (Nelson Mandela)

I lördags var vi på Constitution Hill, det som tidigare var ett ökänt fängelse, och som nu är den högsta domstolen i landet när det gäller konstitutionella frågor.

Många kända politiska aktivister har suttit här såsom Nelson Mandela, Joe Slovo, Mahatma Gandhi, Winnie Mandela mfl. 

Vi besökte avdelningarna Section 4 och 5.

Så här kunde en "vanlig" fängelsecell som huserade massor av fångar i Section 4 se ut...

...och detta var isoleringscellerna i Section 5.

Nåt som var väldigt vidrigt var att se utdrag ur Prisoners Handbook från 1960. Där kunde man tydligt läsa hur de olika matransonerna fördelades beroende på vilket ursprung fången hade. Vita fick mest och svarta mist. 

Museet är mycket välbevarat och bygger till stor del på vittnesmål från fångarna som suttit där. Man kunde läsa om förnedringen när de vita vakterna tvingade de svarta fångarna att dansa nakna, om våldtäkterna och om toalettbesöken...

"To add insult to injury, that unbelievably shameless, most degenerate species of human degradation, the white warders, would actually stand at the entrances to the toilets and watch us squatting over the floor toilet-pails trying to shit the slimes out of our bodies. I could not believe that type of indignity, it was beyond me to comprehend their nonchalance at their own debasement.” (Molefe Pheto, Politisk fånge, 1975)

Sedan 2004 huserar Constitutional Court precis intill Section 4. Man har byggt upp det av gamla tegelstenar från delar av fängelset. En jäkligt bra påminnelse om det som varit.

Efteråt var man lite mör i bollen, så då passade en lov på muren runt Contitution Hill väldans bra.

Karin, Oscar, Peiman och Dalu.

Vy mot Hillbrow