Två favvoställen: Kapis och Alexandra

Alltså. Det är alldeles för stressigt att vara dubbelbloggare och turistguide samtidigt. Så därför kommer här en sammanfattning av den senaste veckan i Cape Town med mamma och pappa.

Jag skrev ju och berättade lite om vårt fantastiska besök på Robben Island, men såklart hann vi med mycket mer. Till exempel Cape Peninsula: 

Och så fick jag äntligen köra Chapmans Peak som jag missat vid båda mina förra Kapis-besök. Oj vad hisnande vackert!

Nu är det ju så att det inte går att besöka Cape Town utan att göra en eller ett par dagar i Winelands. Så också denna gång. 

Sen kom vi tillbaka till Johannesburg och satte igång att bygga en ställnig till Notutu som hon kan ha sina arband på. Det blev mycket bra!

Och så hann jag med att träffa min adept Nosipho lite. Och bäst av allt var att hennes mamma gick träffa min mamma. Det var ett fint möte!

Annars var det mesta i Alex som vanligt - goa ungar och hårbusinessen är som vanligt blomstrande!

Robben Island

Så nu har jag äntligen besökt Robben Island, något jag tänk men inte hunnit med att göra de andra gångerna jag varit här i Cape Town.

Strax innan 11 avgick båten från Nelson Mandela Gateway i hamnen. Det var fullt och vi lyckades prångla oss till platser som avbokades i sista stund.

Efter 45 minuter och lite sjösjuka nådde vi så ön som sedan mitten av 1600-talet fungerat som fängelse och förvisningsort av "oönskade människor".

Vi började med att åka runt ön och titta lite. Bland annat fick vi se kalkbrottet där Nelson Mandela och hans medfångar jobbade 7 dagar i veckan i 13 år. 

Hålet man ser till vänster i bild är en grotta som var tänkt att fungera som toalett, men som istället blev ett "universitet" där de välutbildade fångarna undervisade varandra inom sina special-områden. Det var också där inne man gjorde upp strategier för den fortsatta kampen mot apartheid och in- och utsmugglandet av varor och meddelanden. 

Det finns flera fängelser på ön men det med allra högst säkerhet, och där de politiska fångarna satt, var Maximun Security Prison. 

De sista fångarna släpptes där ifrån 1991 och sedan dess har platsen satts upp på UNESCOS världsarvslista och blivit ett museum. 

Vår guide för dagen var Dando som själv var politisk fånge på ön från mitten av 80-talet. Hur han varje dag orkar sig tillbaka till denna fruktansvärda plats är för mig obegripligt. Men jag är otroligt tacksam över att ha mött honom och fått höra hans berättelse om tiden innanför murarna. 

Turen på strax över en timme inne i fängelset var speciell. Med en konstant känsla av illamående fick vi veta mer om hur man klassificerade fångar efter ras där de fick olika mycket att äta beroende på sitt ursprung. Ondskan och lidandet satt som i väggarna och det var mycket obehagligt att vara där inne. 

Och så fick vi såklart se cellen där Nelson Mandela spenderade 18 av sina 27 år i fängelse för sin kamp för allas lika värde och rätten att leva i sitt land. 

Han satt i sektion B i en cell, 2 x 3 meter, utan vare sig rinnande vatten eller toalett. 

Så här i efterhand är jag glad att jag gjorde den här turen, även om det var konstant vidrigt att vara på ön.

Låt oss aldrig glömma.

Cape Town!

Äntligen i Cape Town igen. Den snyggaste av alla städer.

När mamma och pappa nu är på besök från Sverige så försöker vi beta av så mycket som möjligt att Sydafrika.

Och först ut i Cape Town blir såklart Table Mountain. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser detta berg, jag kan inte sluta titta på det.

Och visst är det mäktigt nerifrån. Men om möjligt ännu bättre uppifrån toppen, tusen meter upp. 

Bo-Kaap

På sluttningen av berget Signal Hill ligger de mest fotovänliga kvarteren i hela Kapstaden.

Området heter Bo-Kaap men kallas också Malay Quarter eftersom många muslimer bor där. De är ättlingar till slavar som Holländarna på 1700-talet förde från Indonesien, Sri Lanka och delar av Sydoastasien.

Därför hittar du flera moskeer och massa god mat där, men allra mest känt är nog området för sina färggranna hus. 

Pingviner och världens ände

I söndags utforskade vi halvön som Kapstaden ligger på, Cape Peninsula. Vi körde längs med kusten och spanade in kritvita stränder, stormigt hav och små söta byar längs vägen. 

Och så stannade vi till vid Boulders Beach och hälsade på pingviner!

Vi styrde sedan mot Cape Point, som också kallas världens ände. Egentligen går det att komma lite längre söderut men det är detta ställe dom flesta åker till för att se var världen tar slut. Och jag kan förstå att folk väljer att åka hit, för det var otroligt vackert.

Väl nere vid själva Cape Point fick vi dock inte det trevligaste välkomnandet - USCH!

Men när jag hade sansat mig lite blev det rätt bra ändå.

Taffelberget

Alltså hur ska jag kunna sammanfatta det här i en bloggpost nu då...nåt av det coolaste jag varit med om. Igår besteg vi till fots Taffelberget, officiellt ett av naturens sju underverk.

Tvåhundra likadana bilder i kameran, minnen från hisnande höjder som fortfarande får mig att kallsvettas och extremt vackra vyer på näthinnan. Det blev resultatet av gårdagens bergshajk. Och så sjukt ont i rumpan då.

Turen började lugnt o fint - men varmt. Dock kunde man ganska direkt se att det inte skulle bli nån walk in the park de kommande timmarna....

Bilder som den nedan har jag i extremt många versioner i min kamera - men OJ så vacker utsikten var på vägen upp...gick lixom inte att titta sig mätt. 

Men ju högre upp vi kom desto kallare och brantare blev det. På bilderna nedan har vi ca 30 höjdmeter kvar - men det var också dom värsta. Kallt som in i vassen och blåste gjorde det. Ganska mycket gick jag på alla fyra. Inget konstigt alls. 

Men väl uppe var det värt det. U.T.S.I.K.T.E.N!

...och ganska trötta men nöjda bergsgetter. 

Nu siktar vi in oss på nästa Afrikanska topp...blir det kanske Kilimanjaro?

Och antagligen är det ingen här som bryr sig om flora och fauna, men OM du gör det så kan jag berätta att det fanns otroligt många vackra blommor på berget. 

Taffelberget rekommenderas. Slut på meddelandet.