torsdag 30 januari 2014

Robben Island

Så nu har jag äntligen besökt Robben Island, något jag tänk men inte hunnit med att göra de andra gångerna jag varit här i Cape Town.

Strax innan 11 avgick båten från Nelson Mandela Gateway i hamnen. Det var fullt och vi lyckades prångla oss till platser som avbokades i sista stund.


Efter 45 minuter och lite sjösjuka nådde vi så ön som sedan mitten av 1600-talet fungerat som fängelse och förvisningsort av "oönskade människor".


Vi började med att åka runt ön och titta lite. Bland annat fick vi se kalkbrottet där Nelson Mandela och hans medfångar jobbade 7 dagar i veckan i 13 år. 

Hålet man ser till vänster i bild är en grotta som var tänkt att fungera som toalett, men som istället blev ett "universitet" där de välutbildade fångarna undervisade varandra inom sina special-områden. Det var också där inne man gjorde upp strategier för den fortsatta kampen mot apartheid och in- och utsmugglandet av varor och meddelanden. 


Det finns flera fängelser på ön men det med allra högst säkerhet, och där de politiska fångarna satt, var Maximun Security Prison. 

De sista fångarna släpptes där ifrån 1991 och sedan dess har platsen satts upp på UNESCOS världsarvslista och blivit ett museum. 


Vår guide för dagen var Dando som själv var politisk fånge på ön från mitten av 80-talet. Hur han varje dag orkar sig tillbaka till denna fruktansvärda plats är för mig obegripligt. Men jag är otroligt tacksam över att ha mött honom och fått höra hans berättelse om tiden innanför murarna. 



Turen på strax över en timme inne i fängelset var speciell. Med en konstant känsla av illamående fick vi veta mer om hur man klassificerade fångar efter ras där de fick olika mycket att äta beroende på sitt ursprung. Ondskan och lidandet satt som i väggarna och det var mycket obehagligt att vara där inne. 

Och så fick vi såklart se cellen där Nelson Mandela spenderade 18 av sina 27 år i fängelse för sin kamp för allas lika värde och rätten att leva i sitt land. 


Han satt i sektion B i en cell, 2 x 3 meter, utan vare sig rinnande vatten eller toalett. 


Så här i efterhand är jag glad att jag gjorde den här turen, även om det var konstant vidrigt att vara på ön.

Låt oss aldrig glömma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar