Drakensbergen!

Nu är vi hemma igen efter två intensiva dagar i Drakensbergen. Och jag vet lixom inte riktigt hur jag ska få till det här... Hur sätter man ord på det som varit ens livs bästa naturupplevelse? Och vad gör man när bilder inte luktar, låter och känns så som det faktiskt var att vara där?

Vi började dagen med tidig uppstigning och skjuts till starten längs knaggliga vägar (som min lilla i20 INTE hade klarat av). Vid åtta-snåret började vi sakta med säkert traska, jag Kristin och vår härliga guide Donald som "kände bergen som sin egen byxficka". Vi tog oss upp mot 3000 meter och visst kändes det att luften var något tunnare än man är van vid.

Väl uppe på bergsplatån hade vi en million dollar view. Det är det vackraste jag sett i hela mitt liv och definitivt det mest hisnande och svindlande när man på mage ålade sig ut mot en klippavsats för att titta de tusen metrarna som det var ner till marken. Tusen meter!

Läskigast av allt var när vi skulle ta oss ner från bergsplatån via en 30 meter lång ribbstege. Vår guide Donald tyckte mest det var en piece of cake...

...medans vi tyckte att det var något värre.

För visst ser man hur sjukt läskigt det var???

Efteråt fick vi istället leka av oss lite på klippa. Kändes lite bättre. 

Men man behövde dock inte va uppe särskillt högt i bergen för att njuta fullt ut. Även runt vår lodge var naturen otroligt vacker.

Och vet ni vad det bästa av allt är då? Jo, att vi bor knappt fyra timmars bilresa från bergen = kommer snart vara där igen!