Finbesök!

Nu har äntligen Josefin landstigit på Afrikansk mark! Det är så himla fantastiskt att få besök hemifrån och att få visa dem man tycker om så mycket där hemma om allt fantastiskt som finns här.

Bland det första vi gjorde var så klart att åka till mitt favvoställe Alex för att cykla med Jeff.

Vi besökte ett Shebeen (bar i township) och drack umqombothi, den lokala ölen...

...och så skaffade Josefin nya vänner på dagiset i Alex.

I slutet av cykelturen fick vi också uppleva ett afrikanskt skyfall med åska. 

Men samtidigt som man har besök här så fortsätter ju vardagslivet här i Johannesburg. Det innebär att Josse fick hänga med på 5 Steps-möte. Den här gången var det på Alex High där vi  diskuterade detaljerna för hur vi ska göra när de 750 tallrikarna som projektet samlade in pengar till ska börja användas nästa vecka. Bland annat grejjade vi lite med plastbiljetter som varje elev ska få som de sen kan lösa in mot en tallrik mat. 

En typisk Alex-dag

Många frågar mig vad det egentligen är jag gör när jag är i Alexandra, Johannesburgs mest centrala township. Jag spenderar ju en hel del tid där varje  vecka.

En person jag nästan alltid träffar när jag är i Alex är Jeff som är född och uppvuxen i där. Han driver sin cykelturfirma och allt som oftast försöker jag hjälpa till där. Det kan tex handla om att jag håller en workshop i hur man mailar, fotar, redigerar bilder eller facebookar. Eller så sitter jag bara o gaggar lite med han och hans medarbetare.

Och så träffar jag såklart Nosipho som jag är mentor åt. Goa, goa Nosipho som du ser längst till höger i bild. De andra är två av hennes syskon och så hennes mamma. Bilden är tagen i deras hus i Alex.

Nu sen årsskiftet ägnar jag ju även mycket tid åt mitt och Ninas projekt 5 Steps och den mesta av tiden jag jobbar med det är jag i Alex. Till exempel som häromdagen när jag gick med Notuto och öppnade bankkonto...

...och var på möte på Alexandra High School. Där träffade jag rektorn och några före detta elever. Vi diskuterade något som skulle kunna bli ett kommande step.

Annars går en del av min tid åt att hänga med coola ungar...

...och spana in härliga entreprenörer.

Ingen dag är den andra lik i Alexandra och väldigt sällan blir dagen som jag tänkt mig - den blir nästan alltid bättre!

Fredagspepp från Alex

Idag bjuder bloggen på blandad bildkompott från mitt älskade Alex. Jag fotar ju jämt när jag är där, men det är inte alltid bilderna passar i en specifik bloggpost. Därför har jag samlat några bilder jag gillar här.

På väg hem från skolan.

Nosipho och hennes bästisar.

Chicken Friday!

Compact living.

Jeff.

Business as usual på Alexandra Bicycle Tour. 

Ett av många fotosugna kiddos!

Lika kul som hemma. 

Storeborsorna fixar dagishämtningen. 

Trevlig helg!

Jeffs hus är färdigt!

I söndags var vi ju i Alex o hjälpte Jeff att bygga sitt första hus. Vi kom så långt som att bygga alla väggar o sätta in fönster o dörrar. Men sen tog det stopp för det fanns inga mer pengar. Jeffs plan var att jobba järnet under ett par veckor med cykelfirman och sen köpa plåt till taket i slutet av månaden.

Men så i måndags när Jeff skulle ha cykeltur för 1 turist dök det upp 9 stycken istället. Nån slags miss i bokningskommunikationen helt enkelt. Det blev alltså 2700 Rand istället för 300 Rand i inkomst den dagen. Och ni kan ju gissa vart dom pengarna gick...

Nu är huset klart! Jeff sa till mig igår att han hade ont i kinderna så mycket han hade lett under dagen.

Tillbaka i Alex!

En av de saker jag saknat mest med Jozi under min månad i Sverige är att hänga i Alex (ett av stadens största (och fattigaste) township). Shit va jag gillar atmosfären och människorna man möter där.

Så igår var jag där igen. För första gången åkte jag dit hela vägen själv, hittills har nämligen Jeff kommit och mött mig på lite olika ställen och alltid följt mig sista biten. Men igår tog jag en lokal-taxi sista biten helt själv.

Taxis i Alex funkar enligt principen:

• Ledig bil är tutande bil.
• Peka ner i marken för att visa att du vill åka i närområdet.
• Kostnaden är 6 Rand oavsett var du ska i Alex (ca 4 kr).
• Man får plats med sju pers i en taxi och så fort en plats blir ledig så börjar bilen tuta tills någon ny plockas upp.
• När man stiger in i taxin säger man vart man ska och så skickar man fram pengar till chauffören via den som sitter framför en. Växel kommer tillbaka på samma sätt.
• Eftersom alla ska till olika ställen kan det ta lite tid att komma dit man ska.
• Obs! ej att förväxlas med Joburgs "Taxis" som är dom vita minibussarna som jag beskriver här.

Kände mig faktiskt lite mallig när jag stegade in på gatan där Jeffs cykelfirma ligger. Fick applåder av dom som bor där när de förstod att jag tagit mig dit alldeles själv. Plus att jag kunde tacka på zulu. Cajjan är jäkligt reeeeel nu alltså!

Hur som, det var en strålande dag i Alex som började med lite hopp o lek med barnen på gatan. De hade fått nån slags nya klistermärken som de ville ha i ansiktet så så fick det bli.

Sen körde vi ett par timmars möte på Alexandra Bicycle Tours kontor. På bilden ser du Mbali som är praktikant hos Jeff. Så här kan alltså ett kontor i ett township i Sydafrika se ut. 

Downhill

Så här tuff är man förresten när man cyklar i Alex:

Tack Hanna för bilden!

Cykeltur i Alexandra

Nu har jag gjort denna resas all time high (än så länge varje fall). Jag har cyklat i Alexandra - och oj så bra det var!

Alex, som det kallas i folkmun här, är ett township som hyser en miljon människor och som ligger mitt i stan. Det ligger vid sidan om Sandton som är den rikaste delen av Johannesburg. Skrattretande nog.

Hur som helst. I Alexandra bor Jeffrey, en 21-årig kille som är född och uppvuxen i området och som sedan två år tillbaka driver sin cykeltur-firma, Alexandra Tours.

Vi började dagen med att Jeffrey kom och hämtade upp oss vid Marlboro Gautrain Station som ligger precis bredvid Alex. Sen körde vi genom hela townshipet för att komma till hans firma där vi skulle prova ut rätt cykel för rätt person.

När väl det var gjort gav Jeffrey oss en liten historielektion och lärde oss några ord som kunde vara bra att ha. "Nu är ni inga turister" sa han och menade på att vi under dagen skulle interagera så mycket som möjligt med lokalbefolkningen. Sanibonani (hej) och sharp sharp (typ tumme upp) var några av orden han rådde oss att ha koll på.

Så vi hoppade på våra cyklar och satte av. Precis som Joburg i stort är även Alex kuperat. Bra för benmuskler och vyer, men så klart värre för mjölksyran. På bilden nedan kan man se Jeffrey i en uppförsbacke med Alex i bakgrunden.

Turligt nog var ett av stoppen ölprovning där vi fick se hur man gör denna dryck och sen provsmaka den. Det var....intressant.

Turen tog fyra timmar och vi hann se en hel del. Bland annat en skola, Mandelas första egna bostad, de fattigaste delarna där vägarna va så dåliga att vi inte ens kunde cykla på dem m.m. 

Och så hade vi såklart ett lunchstopp där vi åt Sydafrikas vanligaste snabbmat - Kotan (som jag skrev om i ett tidigare inlägg).

Bäst av allt på hela turen var dock alla överpeppade barn. Fy faaaasen va fina dom är. Fram tills imorgon är det vinterlov för barn här i Sydafrika, så vi mötte många på vår runda. Det var huggsexa om att få bli fotograferad och att få göra "tummis" (sharp sharp).