Lördag i Newtown

I lördags hade vi en helt fantastisk dag. Den började med att vi slöt upp med vänner och kollade in Constitution Hill (som jag ska skriva mer om i ett annat inlägg).

Där efter körde vi dowtown mot ett område som heter Newtown. Det var en strålande vårdag och vi hamnade på en mycket trevlig uteservering som dessutom hade den goda smaken att bjuda på live-jazz.

Med magen mätt av piri piri-kyckling strosade vi sedan runt i kvarteren kring Newtown. 

Nåt som känns väldigt typiskt Joburg är att man JÄMT stöter på nåt festligt var man än är. I lördags gick vi in i nån slags musiktävling alá Körslaget. Nedan ser ni den vinnande gruppen.

När de hade framfört sitt vinnarnummer dansade de hem..

...men va gjorde det, folket ville fortsätta dansa.

Kvällens egentliga happening var att vi skulle se världstrumpetaren Hugh Masekela. Innan konserten stannade vi till på Sophiatown för några öl o lite snacks. På bakgården, på väg till toa, sprang vi in i en modevisning. Det är ju det jag säger - väldigt typiskt Jozi.

Och sen var det då dags för Hugh. Konserten var i ett gigantiskt tält som svalde 2500 pers. Kanske några för många för den typen av musik. Han gav oss dock ett gäng anekdoter från när han strök runt på jazzklubbar i New York på 60-talet och oj, vad man hade velat se o höra honom då. Och inte bara trumpeten behärskade han, han hade en grym röst också. Här kan ni lyssna på honom. 

Och även om vi inte åt grille just den här gången så kan jag visa en typisk "shishya nyama" som du hittar i samband med alla större folksamlingar här nere. Lovar att det är godare än det kanske ser ut!

Teater: The Mountaintop

I lördags var vi på teater här i Johannesburg. Vi hade blivit rekommenderade att gå till Market Theatre som ligger i Newtown, mitt i smeten.

Det är en teater som funnits sedan 70-talet. Den startades av ett gäng skådisar som själva renoverade upp en gammal marknadsbyggnad. Den har varit omstridd då den satte upp många anti-apartheid-pjäser  under 70- och 80-talet och teatern var också ett av få ställen där vita och svarta kunde vara med på samma villkor.

Genom åren har teatern vunnit många priser både internationellt och inom Sydafrika.

Uppsättningen vi var och tittade på heter The Mountaintop och handlar om Martin Luther Kings sista kväll i livet.

Man fick inte ta några bilder under själva teatern men jag smög fram kameran strax innan den satte igång.

Det var bara ett sceneri och två skådisar under hela pjäsen. Trots det gick de två timmarna otroligt snabbt. Man satt väldigt nära scenen hela tiden och det kändes nästan som att man var med inne på Martin Luther Kings hotellrum hans sista natt i livet. 

Skådisarna var jätteduktiga och manuset var fantastiskt. Så en mycket bra kväll i det stora hela.   

Pjäsen sattes faktiskt för första gången upp på Broadway och då med Samuel L Jackson i huvudrollen. 

Första konserten!

I lördagskväll gjorde vi premiär i det Joburska musiklivet. Vi hade blivit tipsade om ett ställe som heter Bassline och som ligger downtown i stadsdelen Newtown. Efter lite googling kom vi fram till att kvällens huvudakt, Phinda Matlala, kändes som en bra konsertstart här. Hon är en afro-jazz-musiker från Soweto som du kan lyssna på här.

Så vi gjorde även taxipremiär här i stan (ja det kan låta enkelt, men lättare sagt än gjort, mer om det i ett senare inlägg) och tog oss ner till konserten.

Utanför vid entren möttes vi av en bronsstaty föreställande "Sowetos svar på Madonna" - Brenda Fassie. Hon gick bort för snart 10 år sedan men under 90-talet verkar hon ha röjt runt bra här i stan, och var en kvinna som ständigt skapade rubriker (därav Madonnakopplingen). Hennes musik, som ofta handlade om hur det var att leva i Townshipen, blev flerfaldigt prisbelönad.

Väl inne på Bassline satt vi som i en amfiteater. När jag kom in och jag såg att det inte var så jättemycket folk, och att vi dessutom skulle sitta, så blev jag först lite besviken. Men så satte det igång. Två förband innan Phinda Matlala och så en kvinna som var nån slags konfrencier för kvällen. Roligast var när denna kvinna gick upp på scen med tre cd-skivor. "Den som kan komma upp här och sjunga en Phinda-låt får en skiva!". 

Hade det där hänt i Sverige gissar jag att alla hade gjort sig så små som möjligt där i sina bänkrader. Men inte här inte. Tre pers i tur och ordning gick fram till scenen grabbade tag i micken och rev av var sin låt. Husbandet började såklart kompa och publiken ink vi gick upp i toppspinn!

Men sen var det då dags för kvällens huvudakt, Phinda Matlala coh hennes 11-manna-band.

Ett stort leende på läpparna genom hela den två timmar långa konserten. Glad över bra musik och det faktum att vi hittat ett bra musikställe som vi lyckats ta oss till på ett bra sätt. Som pricken över i:et tittade vi in till en klubb som låg intill Bassline på vägen hem, när vi stod och väntade på taxi. Asgött röj var det där så det känns lovande för framtida helgkvällar.