Trots de spartanska förhållandena på campet skämdes vi bort med riktigt bra morgonmat. Pannkakor, frukt, toast och gröt!
Sen bar det då iväg för andra dagens vandring. Det var brant som tusan och de fem timmarna kändes som det dubbla. Uppåt uppåt som i en stillastående rulltrappa ungefär.
Regnet gjorde det dessutom värre. Stenarna blev hala och man fick koncentrera sig ordentligt på varje fotisättning.
Men det var väldigt vackert. Vi kom upp i och ovanför molnen stundtals, naturen skiftade och vi gick genom ett och annat vattenfall.
Regnet gjorde det dessutom värre. Stenarna blev hala och man fick koncentrera sig ordentligt på varje fotisättning.
Men det var väldigt vackert. Vi kom upp i och ovanför molnen stundtals, naturen skiftade och vi gick genom ett och annat vattenfall.
Sen på eftermiddagen skulle vi ta oss iväg på en "aklimatiseringstur". Det innebar att vi gick ett par hundra meter uppåt för att sedan gå tillbaka ner igen. Allt för att låta kroppen "känna på höjden".
Det gick bra och det enda som hände var kanske något mer flås än vanligt och lite huvudvärk för Peiman.
När vi kom tillbaka till campet var det dock riktigt puget. Sikten var begränsad till ett par meter och vacker natur var det inte att tala om. Kändes som att gå och lägga sig i apokalypsen.
Men andra dagens vandring avklarad. Nu på 3700 möh och med ytterligare 7 kilometer i benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar