Vi vaknade upp till en otroligt vacker morgon och den dimmiga campingen från gårdagen var som bortblåst.
Nu var Kilimanjaros topp ännu närmre. Och ännu läskigare.
Vi satte av mot Lava Tower som ligger på 4600 meters höjd och det var nu den riktiga prövningen skulle börja. Skulle vi klara oss från höjdsjukan? De flesta som blir höjdsjuka blir det nämligen vid 4000 meter.
Och ja, vid 4200 meter började jag må ganska dåligt. Huvudet bultade och jag fick ont i magen. Vår rutinerade guide John insåg problemet och satte mig på en sten i regnet och gav mig (en alldeles för tidig) lunchlåda som jag inte alls var sugen på.
När man kommer upp på höga höjder försvinner nästan alltid aptiten eftersom matsmältningsorganen lägger av (obs osäker källa). Dock visste vi att vi behövde all energi vi kunde få så det var bara att tvinga i sig.
Men mat var ett vinnande koncept för snart mådde jag något bättre igen.
Sakta men säkert tog vi oss upp på toppen av Lavaberget och väl där vände vi snabbt ner igen. Vi ville inte bli mer sjuka än nödvändigt av höjden.
Detta var alltså ytterligare en aklimatiseringsövning så brant klättring nerför ett par timmar gjorde att vi nådde Barranco Camp där vi skulle sova vår tredje natt på berget.
När vi gick och lade oss för kvällen var dock mitt största bekymmer ångesten över Barranco Wall. 400 meters bergvägg (se till höger i bild nedan) som skulle bestigas vertikalt och till råga på allt skulle Kissng Stone rundas. En sten där man tydligen var tvungen att slimma sig så nära som möjligt och "krama" runt stenen för att inte tappa fotfäste. Om man gjorde det skulle man nämligen "följa Madiba" som man sa här...
Men med en lagom dos dödsångest somnade vi även denna kväll. Med en rejäl huvudvärk och åter igen på 3800 meters höjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar