Hjälplös i Jozi

För det mesta tycker jag ju att det är väldigt bra att bo här. Och på den här bloggen skriver jag ju mest om göttiga saker som jag upplever här.

Men igår hade jag fasiken inget kul alls att skriva om.

Vattnet var oförklarligt avstängt/trasigt i vårt hus, och det var lättare sagt än gjort att hitta vem man skulle ringa, vad man skulle säga och hur man i största allmänhet man skulle hantera det.

Hemma i Sverige vet man lixom lite mer hur man ska gå till väga när nåt knas händer.

Men här får man va glad om man hittar rätt ställe att kontakta/om man har täckning på telefonen/om nån svarar/om denne person förstår vad du vill och slutligen känner för att hjälpa dig utan en muta.

Och till råga på allt funkade inte vårt internet hemma igår heller.

Men toalettbesök i flashiga köpcentret Sandton city, dusch på gymmet och en hink med vatten från poolen blev den tillfälliga lösningen. Samt några sammanbrott.

28 timmar senare kom dock vattnet tillbaka och vi dansa regndans här hemma.

Nu ska ju dock tilläggas att jag känner mig otroligt fjantig över att gnälla om ett dygn utan vatten när det finns miljontals som har det likadant (fast utan ett flashigt köpcentrum att gå på toaletten i).

Men perspektiv får man.