I lördags blev jag uppringd av en förtvivlad Sonto (mamman till Nosipho som jag är mentor åt). Hon hade dagen innan kört och krockat.
Som tur var klarade hon sig, men med bilen var det värre.
Utan försäkring eller tillräcklig kunskap om procedurer vid krock blev hennes bil bortbogserad från olycksplatsen (utan nåt egentligt godkännande från henne).
Dagen efter när hon kom och skulle hämta bilen och betala de 1500 Randen som det kostade, hade beloppet dock blivit mer än det dubbla. Admin fee, security fee och storage fee hade som av en händelse lagts på fakturan och det var såklart helt omöjligt för en ensamstående 7-barns-mamma som tjänar 2000 Rand i månaden att betala.
Som grädde på moset så skulle dessutom räkningen ticka på med ett par hundralappar för var dag som gick.
Allt kändes som ett mycket ofördelaktigt sms-lån.
Det enda alternativet hon hade var att sälja bilen till nån skummis på bärgningsfirman för ett skampris och då i sin tur bli av med jobbet (eftersom hennes jobb kräver egen bil).
Ja, så det var ju inget alternativ. Barnen måste ju ha mat.
Så därför bestämde vi att hon skulle låna pengar av oss, allt för att komma undan den tickande notan.
Efter en del bråk med bogserar-tjuven gick det vägen och vi skulle äntligen få ta med oss bilen där ifrån.
Väl på plats i morse kom det en gaffeltruck som skulle hjälpa oss att få ut bilen till den bärgningsbil som vi tagit med oss.
Problemet var bara det att den som körde gaffeltrucken nog borde ha ägnat sig åt något annat i livet.
På den lilla färden till Sontos bil lyckades han nämligen köra in i två andra bilar. Något som ingen på firman höjde på ögonbrynen åt.
Men nu har Sonto i alla fall fått tillbaka sin bil, och jag har fått lära mig att jag vid en eventuell krock (peppar peppar) aldrig ska ringa en bärgningsfirma här i Sydafrika. Jag lovar att jag hellre puttar bilen hem själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar