Innerstaden har länge dragits med ett dåligt rykte. Något som dock håller på att förändras. Området gentrifieras, både på gott och ont. Och det går fort, enligt folk som bor här har det hänt otroligt mycket på bara ett år.
Vi samlades i området Maboneng (ett fantastiskt område som jag ska blogga mer om en annan dag) vid 9-tiden i morse. Vår guide Bheki som själv är född och uppvuxen i området mötte upp oss och vi började gå.
Oturligt nog var detta en av extremt få molniga vinterdagar. (Sen jag kom för en månad sen har det bara varit molnigt två dagar, idag och igår).
Bheki gav oss berättelser från området, visade oss ett antikvariat, en healingmarknad, afrikas högsta byggnad m.m.
Och så fick vi äntligen åka de vita bussarna, ett slags buss/taxisystem som finns överallt i hela stan. De kör som dårar, kostar ingenting och det är helt omöjligt att lista ut dess rutter.
Vi besökte Mai Mai Traditional Healers Market. Joburgs äldsta marknad. Förr var den ett stallområde och numera håller healers och alternativ-medicinare till där.
Och så tittade vi in på södra halvklotets största antikvariat. Åtta våningar högt och med böcker och krimskrams från golv till tak. Tyvärr fick man inte fota där inne, men nästa gång jag är där ska jag be snällt. För det var verkligen en syn där inne. Har aldrig sett så mycket bröte i hela mitt liv..
Detta är Afrikas högsta byggnad med sina 223 meter och 50 våningar. Ser kanske inte ut mycket för världen nerifrån...
...men från 50:e våningen var det betydligt trevligare. Hit kommer jag definitivt återvända när molnen bestämt sig för att försvinna.
Så, på vägen hem då fick vi åka med de vita bussarna. Vi hoppade på i garaget där alla bussarna bor. Det var säkert tusen bussar där inne och de stod packade som sillar så hur man håller ordning där inne vetetusan.
Nu har jag lärt mig att det finns ett teckenspråk som man använder för att veta att man kommer på rätt buss. Ett finger ner i marken betyder att man vill downtown. Två fingrar till vänster (?) betyder att man vill up north osv. Det finns nämligen inte några utmarkerade busshållplatser utan man ställer sig bara på trottoaren och gör sitt tecken och så hoppas man på att bli upplockad. Men det blir man nog för det kryllar verkligen av dessa vita bussar i hela stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar