På flyget mellan Johannesburg och Windhoek hittade jag nämligen en annons om ett lopp i flygtidningen. Jag tänkte varför inte och skrev upp mailadressen. Sen var det lixom klart.
Loppet startade klockan sex ett par mil utanför stan. Så här vackert var det på vägen dit när solen höll på att gå upp.
Flera gånger när jag satt där i bilen och såg Namibia vakna till liv var jag tvungen att nypa mig i armen. Så himla stor känsla. "Här sitter jag i en bil helt själv i NAMIBIA, jättejättetidigt en morgon, jag kör på fel sida av vägen men e skitcool med det och jag ska springa springtävling!"
Hur som, vi samlades vid nån form av klubbhus och alla fick sitt startnummer skrivet med spritpenna på överarmen. Jag fick nummer 94. Sen var det bara att ställa sig på "linjen" (obs den fanns inte) och så kom det en gubbe och sa "On your mark, Get set, GO". Och så sprang vi.
Rutten var förlagd på en väg åt ena hållet och sen tillbaka. Hade man tyckt att Namibias djur & natur var slentrian hade man nog haft synpunkter på bansträckningen, men för mig var det toppen. Bergen som omringade oss var fantastiska och publiken längs med vägen bestod av babianer, giraffer och kudus.
Efter 500 meter hade alla (typ) sprungit från mig och jag tänkte att det var ju lite jobbigt att jag ska behöva komma allra sist. Men efter en kilometer började jag så smått springa om folk. Majoriteten av de tävlande gick nog ut lite väl hårt där i början och det dröjde inte länge förrän folk började gå. Skönt tänkte jag och fick i alla fall knappa in på ett par.
Totalt var loppet 10 kilometer och det var väldigt skönt efteråt. Hettan var tryckande trots den tidiga morgonen och dessutom sprang vi på ca 1800 meters höjd.
Ungefär så var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar