Alla dom där onsdagarna på badan i Ängelholm under lågstadiet har på nåt sätt bleknat i mitt minne. Och vad det faktiskt gav mig är nåt jag aldrig förr tänkt på att vara tacksam över. Förrän nu.
Här nere är det väldigt många som inte kan simma nämligen. Särskilt de som bor i townshipen och som varken sett en pool, ett badhus eller havet i sitt liv.
Så ligger det till för både min adept Nosipho och vår vän Donald.
Båda har vid flera tillfällen varit hemma hos oss och med stora ögon tittat på poolen med skräckblandad förtjusning.
Så nu tyckte vi att det var dags att ta tag i det och hålla i några simlektioner. I söndags var det Donalds tur och i tisdags Nosiphos.
Vi började i ändan "Kaffekokaren" och slutade nånstans i några flytförsök. Men tusan alltså, detta var svårare än jag trodde. Om jag mot förmodan har nån simlärare bland mina bloggläsare så tar jag gärna emot ett par goda råd i konsten att lära ut simteknik.
Skam den som ger sig - snart är det dags för lektion två. To be continued.
 |
| Donald och Peiman under momentet "Därför känns det som att du är starkare under vattenytan". |
 |
| Nosipho - cool i pool. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar