Efter lite heavy mörkerkörning (nä, dom har inga gatlampor att tala om i det här landet) så kom vi fram till uppstigningsplatsen i gryningen.
Klocken fem stod vi alltså redo på plats. Vi serverades kaffe och fick titta på medans de blåste upp ballongerna. Huvva vad stora dom var! Och lite nervös var jag allt. Men det verkade som att gänget hade koll på läget så jag fick så att säga bara hålla mig i skinnet.
Sen var det då dags att lyfta. Vi hade en mycket pedagogisk och rolig herre till pilot och det var nog anledningen till att min nervositet försvann samma sekund som vi lättade från marken.
Väl uppe i luften nådde vi en maxhöjd 700 meter och ballongen höll en hastighet på 21 km/h.
Vi hade strålande väder och en jättefin utsikt över bergen. Totalt flög vi ca en timme och det var ganska lagom tyckte jag...
...för nere på marken sen serverades det nämligen champangefrukost - så det var inte fy skam där heller!
Vilka vackra färger - både på utsikten och ballongen :-). Kändes det som man svävar när det går i 21km/h eller hur är känslan där uppe? Kram
SvaraRaderaJa visst var ballongerna fina! Eftersom man åkte "med" vinden så kändes det helt vindstilla där uppe. verkligen en svävande känsla som jag starkt kan rekommendera!
Radera